Ojoj- lillgumman är på kollo! Det är fjärde gången hon kommit med! Första gången var hon bara sex. Jag är så tacksam för det. Visst är det skönt för mig att bara få vara gräs-vuxen de här dagarna men det är också helt underbart för henne. Hon har enormt mycket lek i sig. Det här året sa hon faktiskt att det skulle bli skönt att få komma ifrån mig ett tag... Fast kvällen innan var hon ändå nervös och tyckte att hon nog hellre skulle stanna hemma. Då fick jag påminna henne om att hon skulle få leka från morgon till kväll i tretton dagar och då fnissade hon till och busglimten tändes i hennes ögon.
Första gången hon åkte var det svårt för mig. Jag behövde få vara själv och hon behövde komma från stan men det logiska i det hjälpte inte den underliggande och kvarvarande skulden och skammen jag hade gällande den övergivenhet hon levt i sedan hon föddes, fram tills jag blev drogfri och hon så småning om fick flytta hem igen.
Jag pratade med henne på telefon det första kolloåret och fick höra hur hon bubblade av glädje över allt hon fick vara med om och alla simmärken hon tog (hon lärde sig simma som femåring). Jag hälsade på också och fick se hur hon trivdes som hästen i morotsladan med barnen, ledarna och alla tusen grejor hon visade som hon höll på med. Då blev det mindre smärtsamt men det kändes ändå oproportionerligt svårt. Det här året upplever jag nog en mer sund saknad- jag har nog börjat kunna ta åt mig av allt det positiva "jobb" jag lagt ner på vår lilla familj.
Jag har en månad kvar till publiceringen i Aluma och är i stort behov av att gå på mycket möten i min självhjälpsförening. Känslorna är många och ofta oidentifierbara. Det är alltid viktigt att jag underhåller mitt tillfrisknande men särskilt noga när saker och ting stormar- även i positiva skeenden! Jag är väldigt nervös. Jag har drömt om att skriva en bok sedan jag var i femårsåldern, och nu har jag faktiskt gjort det! Jag är en författare! Jag försöker att leva här och nu men mitt hopp om att ett förlag vill publicera min debutbok pyr ständigt under ytan. Att få vara barnledig nu faller sig helt rätt i tiden. När min lilla busunge kommer hem igen åker vi till Stockholm för att träffa släkt i en vecka och sedan är tidningen snart ute i Alumaförsäljarnas händer. Det känns overkligt!
Nähä- nu blir det tidig sänggång trots, eller kanske tack vare att jag är gräs-förälder ;) Jag ska upp i arla morgonstund till gymmet. Försöker hålla på mina rutiner :)
Ha det gott så länge!Labels: Aluma, Bok, Debutbok, Drogfri, Förälder, Författare, Mamma, sinnesförändrande, Tillfrisknande