Jag sitter och tittar på TV. Jag gör inte det så ofta nu för tiden. I missbruket kunde jag sitta och titta som besatt på serier och filmer i perioder då jag hade tillgång till TV. Vid flera tillfällen åkte apparaten ut. Vid ett sånt fick jag nog när jag börjat drömma om rollfigurerna i "Vänner" som att de var mina bästa vänner. Jag hade inga på riktigt- alla och allt jag relaterade till var ju genom ett filter av rus. Det gjorde ont att vakna ur de där drömmarna med en dröjande känsla av gemenskap, samvaro i vått och torrt, skratt delat utan råa undertoner... Sådana mornar var det särskilt noga att ha något sinnesförändrande för att tysta ner saknaden efter betydelsefulla relationer.
På den engelska deckaren jag kollar skildras GA, Gamblers Anonymous, på det sätt som tolvstegsprogrammen ofta porträtteras i skådespel. Jag undrar varför de som skriver sådana manus aldrig gör sina efterforskningar och går på de öppna möten som nästan alla tolvstegsprogram har. De besökare jag pratat med har aldrig återgivit deras upplevelse på det modstulna sätt filmatiseringarna ofta gör.
För mig är mötena fyllda av hopp. Föreningarnas medlemmar är otippade vinnare och antalet möten växer över hela världen. Den utvecklingen sker eftersom tolvstegsprogrammen fungerar- beroende som tillfrisknar oavsett bakgrund.
Fram för fler besökare på öppna möten och konvent!
"Gå på flera möten innan du bestämmer dig för vad du tycker". Det fick jag höra när jag var ny och jag önskar att icke-beroende och filmmakare skulle finna tid att göra detsamma. Fakta slår hål på fördomar och rykten varje dag, och faktum är att miljontals "hopplösa fall" lever meningsfulla och berikande liv och vi blir fler och fler hela tiden!
Så fick jag ur mig det! Nu kommer jag att somna gott och önskar dig detsamma nästa gång du lägger huvudet på kudden...Labels: Beroende, sinnesförändrande