Tacksam att jag blev sedd...

   Att någon såg hur illa ställt det var med mig och hur illa mitt barn for.
   Att samhället gav mig en chans att bli medveten om att jag har en sjukdom.
   Att jag fick valet att tillfriskna och sluta förstöra livet för andra och mig själv.
   Att jag förstår att jag har ett ansvar i att fortsätta tillfriskna för att inte bli den destruktiva människan igen...

   Det är enormt att även jag kan leva ett sunt liv- jag visste inte att jag var sjuk, jag visste inte att jag led av vanföreställningar och framförallt visste jag inte att någon eller något utanför mitt eget huvud kunde hjälpa mig.

   Att jag genom att be om hjälp fått tillgång till en outtömlig källa av kärleksfull tillväxt.

   Jag lever ett mirakel!

   Tacksamma reflektioner denna kväll i mitt mysiga vardagsrum i "sällskap" av mitt älskade barn på mattan med sina hörlurar framför SVT Play ;)

   Trevlig helg på dig kära läsare. Vi hörs snart igen!

Labels: