Friday, 16 September 2011

Familj

   Genom åren kunde det gå långa perioder då min familj inte visste om jag var levande eller död. Det var något som jag i min overklighet trodde var bättre än att jag visade upp mig i det skick jag var. Som missbrukare och hemlös blev vardagen djuriskt inriktad på den rena existensen och den naturliga längtan till min familj var något jag skylde över med påhittade teorier om hur dom var och vad dom tänkte.

   Min familj levde i ovisshet med djupgående sorg och fruktan. Deras upplevelse var något jag inte hade ett känsloregister att ens fantisera mig till så jag skapade en bild av hur dom tänkte. I mina vanföreställningar gjorde dom sig duktiga över mig och en känsla jag kunde relatera till var förakt och det intalade jag mig att dom kände för mig. Så var det ju aldrig på riktigt...

   Idag säger jag till mina föräldrar att dom kanske inte ska läsa min bok. Att den får ett lyckligt slut är givet men den smärta dom levde i över sitt älskade barns öde skulle rivas upp igen och öppna deras nu läkande sår. Dom vet i stora drag hur det sett ut under årens lopp och jag tycker att det kan räcka med det. Jag kan inte ens föreställa mig den vanmakt och hjälplöshet jag skulle känna om det var mitt barns liv. Det kanske är fel tänkt av mig och jag har sagt till dom att valet självklart är deras.

   I min bok spekulerar jag inte i varför jag blev som jag blev. Jag går i samtal för min egen del och för att till fullo försöka förstå och sedan förklara hur jag kunde välja ett sådant liv skulle jag behöva vara en allseende varelse. Det här händer så otroligt många människor och jag väljer istället att fokusera min bok på hur mina tankemönster såg ut och framförallt på hur jag tog mig ur vansinnet! Allt för att om än en enda annan människa ska slippa hamna där.

   Med dessa tankar präntade ska jag återgå till att njuta av fredagskvällen med min dotter, glass och verkliga reflektioner på de fina dagar som förflutit här hemma hos oss med ett två-dagars besök av min pappa och hans nya fjälla. 70 years young and still going strong- det är hopp om livet det kära läsare ;)

  Skickar med önskningar om en trevlig helg till dig, och på återseende hoppas jag!

2 comments:

  1. Ha en underbar kväll Lotten! Du formulerar dig och skriver som en Gudinna. Jag kommer definitivt att läsa din bok!! Är den ute redan?
    Kärlek & Kramar <3
    /julia

    ReplyDelete
  2. Tack Julia :) Manuset är äntligen färdigt och är ute hos förlag nu. Det tar tid att få svar- 2 till 3 månader minst... Vare sig jag får ett förlag som nappar eller ej kommer jag att på ett eller annat sätt få ut den om jag så ska finansiera utgivningen själv! Det är ett viktigt budskap- Det går att tillfriskna!!! :) Kram på dig och tack igen!

    ReplyDelete