Tuesday, 20 September 2011

Landande

   Tillbaka! Jag har tagit mark. Det var verkligen turbulent i några veckor där. Tacksam för att jag ber om hjälp och gör de förändringar jag kan för att klara av nya utmaningar i livet. Det fanns inte i mitt universums inventarium förr.

   Var på mitt första föräldramöte i dotterns nya skola idag. Jag är mycket imponerad av den professionalism jag bemöts av. Mitt barn är i trygga händer och äntligen får hon en gedigen grund att bygga sin bildning på. Jag gjorde ett bra mamma-jobb med skolbytet!

   Själv har jag accepterat månaderna av väntan på svar om mitt manus och släppt de berg- och dalbanande fantasiåken av hur det blir med min bok. Jag har svalt att förlagens beslut inte ligger i mina händer och i det föddes det faktum att hur det än blir med det så kommer jag på något vis att själv ge ut min bok. Schysst ;)

   Jag förstår att det är en kontroversiell bok på många plan och att ge ut den är ett risktagande för vinstdrivna bolag. Vad jag ser som aktuellt är hur vi ser på missbruk, missbrukaren och hur beroende kan te sig.

   Jag såg en film igår där en av huvudkaraktärerna hamnade i en knivig situation. En kypare råkade gå förbi med en bricka champagne och personen svepte till sig ett bubblande glas. Det här utspelar sig i en aktuell 3D succéfilm för barn... Är det så vi ska hantera våra utmaningar- med att droga oss? Är det så mänskligheten kommer framåt? Är det så vi lär våra barn att möta sina känslor?

   Är det så att 70% av alla barn i Sverige ska ha föräldrar som dricker för mycket under semestern när det är den dyrbaraste kvalitetstiden på hela året? Är det så att vi verkligen tycker att det är ok att var fjärde person i vårt land är berörd av missbruk på nära håll?

   När är man drogad? Är det bara uteliggare som är illa däran? Är en hemlös också en tänkande varelse kanske? Många frågor. Svaren ligger nog närmast den enskilda individens hjärta. Min historia är en vinkling av hur det kan se ut...

   Min utveckling idag är något det känns som att jag kan ta på. Det är inte lulliga teorier eller extatiska drömmar och syner. Euforin jag känner idag är underbart äkta. Dans har blivit till en resa i tonernas rytmiska världar. Samtal och umgänge köttet på den saftiga frukt som är livet.

   Jag landar, och ja! det gör ont när man växer, men det är såååååå värt det och det är på riktigt!

   Trevlig kväll på dig finaste läsare. Idag har jag gjort en riktigt bra dag och önskar oss alla detsamma imorgon :)

 

No comments:

Post a Comment