Nu har jag sovit på saken och är fortfarande lika överväldigad. Igår var vi hemma sent och när jag väl kollade mejlet var det ännu senare och efter att ha försökt nå två av mina närmaste gav jag upp. Så nu skriver jag av mig det istället.
Jag har fått ett erbjudande från ett av landets största förlags redaktörer, en kvinna som verkligen är etablerad och med många år i branschen, att om jag ger ut min bok själv så är hon villig att hjälpa mig förmedla sina kontakter för att jag ska kunna marknadsföra mig i press och media!
Det här är STORT!!!
Det här är UNDERBART!!!
Det här är INSPIRERANDE!!! ;D
IT'S- REALLY, TRULY and WONDERFULLY-ON!!!
Lyckohelikoptrar roterblade-ar i min mage!
Jag var på middag hos goda vänner igår och hade urmys. När jag berättade "lite" om hur det går med manuset diskuterade vi om vad som gett mig mest hittills med att ha skrivit det. Jag fick titta inåt och rannsaka mina motiv- än en gång i ordningen... Visst vill jag väldigt gärna kunna försörja mig på att skriva, och visst har jag bearbetat och fått oanade självinsikter genom att gå så djupt in i mina levnadsval men faktiskt, mest av allt brinner jag för att få ge ut en låga av hopp och att belysa hur sjukt vs friskt en beroendeperson kan leva. Det är en fråga som berör de flesta av oss på vår vackra Jord.
Nähä du- nu är det en ovanlig morgon med en vanlig rutin som ska fullföljas (jag gick upp lite tidigare för att få in och få ur mig det här inlägget- YIPPEEEE, TJOHOOOO!!!)
Nu får jag önska dig en trevlig fortsatt vecka och själv ska jag snart få upp min lilla Pärla så att hon får göra sin engelska-läxa... som hon inte hann göra igår eftersom mamman hade det så himla trevligt och fastnade i värdparets soffa efter goood mat ;)
På återläsande hoppas jag kära du!