Thursday, 27 October 2011

Snusfritt...

   Jaha! Då pendlar jag mellan "Livet är underbart och vilken härlig resa vi gör" till "Livet utan nikotin suger ap-lortar"... Som tur är vet jag att det sistnämnda sinnessjuka resonemanget, den alltomslukande olustkänslan och förvrängda verklighetsuppfattningen släpper sitt grepp inom en minut, medan den faktiska världen står kvar. Men det är värst vad det drabbar när det drabbar!
   Börja aldrig! Lusten till att ta mer nikotin sitter i hela livet för dom flesta som slutar även om den kommer mer sällan med tiden. Styrkan i lögnen om att livet skulle bli underbarare av det fortsätter vara lika stark när suget väl slår till men SUGET GÅR ÖVER! Fast det känns inte så i stunden måste jag säga. Kampen går vidare och nu blev jag plötsligt befriad igen. Skööönt!

   Idag ska vi hålla oss undan från solen. Det blev för bra igår. Vågorna var underbart vilda på stranden och det älskar min lilla gumma. Det hjälper inte hur ofta jag sätter på solskyddsfaktorn eftersom hon är i vattnet jämt. Hennes rygg och kinder är röda men inte smärtsamt. Själv badade, solade och promenerade jag och det var skönt att bara jäsa. Min nya bikini medför nya bikinilinjer och dom är självlysande rosa idag. Promenad i skugga lär det i alla fall bli under dagen och utgång ikväll. Oftast har vi utflykter, projekt och vänner på G här nere men i år har jag bestämt mig för att vara disciplinerad med jäsningen också!

   Igår blev det äntligen möte i mitt tolvstegsprogram :D Jag älskar gruppen här och räknar den faktiskt som min andra "hemmagrupp". Det är något visst som händer med mig när jag kliver in där. I år har vi bytt lokal och känslan är densamma ändå. Det är en andlig upplevelse av "hemma" som infinner sig. Det var helt obeskrivligt att få ge näring åt mitt tillfrisknande. Det är så fint att kunna sköta om mig var jag än kommer i världen. I stort sett finns det möten spridda på hela klotet och jag ser till att resa till ställen där jag utan problem kan ta mig till ett. Då säkrar jag kvalitén på min semester. Om jag inte går på möten går jag snabbt in i en utanförskapsupplevelse och jag får konstiga tankar om omvärlden. Jag isolerar mig mentalt till att börja med och när det blir för smärtsamt väljer jag fysisk isolering och/eller utagerande av mina mindre goda sidor... Drogerna är inte problemet längre- min sjukdom är något helt annat och drogerna använde jag egentligen, från början, för att "självmedicinera". Jag vill inte utsätta varken mig eller min omgivning för den egoistiska och enkelspåriga person jag blir utan mitt självhjälpsprogram, så jag håller mig noga till att göra det som håller mig i bästa möjliga balans.
   Så här ser min beroendeproblematik ut- andras variationer eller uppfattningar är inget jag generaliserar om här. Olika som bär är vi ;)

   Nu ska jag titta till mitt barn som sitter och gör sina läxor vid skrivbordet. Ända sedan vår första resa då hon gick i "nollan" har vi haft med skolarbete. Det medför ett utvecklande av ansvar från hennes sida när hon förstår att det inte bara är att dra iväg sol och vind för våg. Det är ju lite trevligare att sitta vid poolsidan och göra läxor (som hon brukar få när hon inte är ett rödskinn), så gnäll går inte hem här.
   Sen ska jag skriva på lite. Jag har ett kapitel till som snart är klart och det ska jag skicka för feedback senast på måndag har jag bestämt. Skönt att jobbet går framåt. Den här boken var mer trögstartad. Jag vet mer om hur jag vill lägga upp den nu, så det är bara att pränta på!

   Trevlig kommande helg på dig kära läsare och på återseende hoppas jag, och från en mer nikotindistanserad verklighet!

 

 

No comments:

Post a Comment