Jepp! Sitter i mannens kök och lyssnar på Scooby som går i ett i vardsgsrummet. Barnet ligg/sitt/ålar i soffan konvalescent efter en blääkdundrandes magsjukeattack à 36 timmar. Nu har hon i alla fall tagit fram Monster High dockorna och då och då hör jag henne mumlande repliker läckande ur hennes fantasikammares bubbla.
Hon tar ner mig på jorden. I stort som smått. För det mesta gör hon det omedvetet och då och då sker det, som nu, ofrivilligt. Att få ta hand om henne klargjorde för mig hur snärjd jag varit i mitt och mig just nu och det var nyttigt. Vi åker till min mamma över julen och jag behövde få min bubbla spräckt för att ta hand om oss och allt kul vi ska göra över helgen och veckan som kommer.
Det lär bli turbulent hos mor, som allting annat har det också blivit mer hanterbart med åren i tillfrisknandet. Så länge jag sätter ner foten om det vankas bråk (både från min och andras sida) och sköter mina möten så klarar jag en vecka under mammas tak. Vi ska gå på Liseberg, Universeum och göra Göteborg så det kommer att bli görkul änna. Jag kommer att sakna Finingen men en vecka i Göteborg är inte tre veckor på Teneriffa (mitt i nikotinbryt och total nyförälskelse- shit det var vansinnigt LOL)!
I år får dottern lagom med julklappar. Första julen sedan jag blivit ren fick hon så många att det blev jobbigt för henne att landa i det. Jag har siktat på balans i år. Jag har också köpt och fått en del till mig själv och "mormor" får också ett gäng så vi alla kan prassla och glädjas efter Kalle.
Annat var det när jag missbrukade. Jag firade aldrig jul. Drogade, satt på tandläkarakuten ett par julaftnar, stal mat, röjde loss för att stänga av i 180! Sedan min dotter föddes tyckte jag enbart att jularna var en plåga och kunde inte uppbringa julstämning alls. Tack och lov för henne att min mamma alltid kom till oss på julen.
Den sista julen i mitt missbruk var min dotter på barnhemmet i Malmö och jag satt och drack in på natten och slog in julklappar. När jag skulle åka till henne på julaftonsmorgon svängde jag som vanligt förbi lasarettet för att blåsa så att jag kunde få komma in till avdelningen där hon bodde. Men jag blåste inte noll!!! Jag hade suttit uppe och hällt i mig tills alldeles för sent på natten. Jag kom tre timmar senare än jag lovat och mitt barn gick fortfarande i pyjamas fast klockan var halv tolv. Hon hade vägrat att låta någon annan än jag göra det. Dagen innan hade hon fått mig att lova att jag skulle komma så att jag fick klä på henne vilket jag aldrig kunde göra annars då mina vanliga besökstider var på eftermiddagarna. Min lilla fyra-årings blick när jag kom dit, skakig och med mitt sjuka sinne pulserande av skam och ångest- den jagade mig mina sista månader i mitt missbruk. Hennes själs ögon som såg mig för precis den jag var.
Den händelsen var en av de stora som hjälpte att jaga mig till mitt inträngda hörn av det aktiva beroendets sista sinnessjuka dagar och som jag till sist tog emot hjälp ur tre månader senare.
En gåva att jag har min älskade dotter! Hon har pyntat, fixat med tändningen av adventsljus (vilket jag glömmer) och styrt upp med Lucia och julvisorna som trallas i tid och ja, otider finns väl inte i december, men ja, Fa-La-La-La-Alltid. Jag har köpt pepparkakor i lådvis, klementiner likaså och liiide många chokladkalendrar och annat GottGott. Klapparna är inslagna och hjärtat på rätta stället (i stort ;)
Snart är det jul och det väcker gamla minnen med tillhörande känslor men i år, den sjätte nyktra jag firar, blir julen bättre, precis som allt annat blivit i tillfrisknandet.
Tack för idag kära läsare och som alltid på återseende, även i juletider :)
Kram till den som vill ha!Labels: Jag ville bara dansa