Lotten Säfström - Author & Lecturer. Salto De Vita Publishing. : Barnledig helg hägrar...

I början av mitt tillfrisknande bodde mitt barn på barnhem och när jag hade tre månaders drogfrihet hade Barn- och Familjeenheten hittat en familj som hon fick flytta till. Vi har fortfarande kontakt och det är till dom hon åker imorgon.

När dottern fick flytta hem igen var det självklart att jag skulle få avlastning och jag hade då kvar den här familjen som helgfamilj varannan vecka. I dom flesta fall minskas sådant stöd successivt men i mitt fall gick det ner till var tredje helg men sen gick jag i väggen för drygt två och ett halvt år sedan, alltså när jag brände ut mig under min arbetsträning, och har fortfarande ett sådant stöd beviljat. Det är underbart att det finns även om det är en stor sorg för mig att det ska behövas...

Den första familjen avlöstes av en ny men det gick inte som planerat då de plötsligt fick andra prioriteringar och nu har jag gått utan stöd sedan 111121. Det är inte ok. Mina vårdkontakter och även personer inom Barn- och Familj har gjort allt för att hitta en ny familj och det ska komma igång i mitten av februari. Men jag har tappat oerhört mycket i min ork och jag märker att jag inte räcker till här hemma. Det kommer att ta lång tid att få tillbaka den lunk jag hade fått något sånär flyt på innan det här uppehållet.

Utbrändheten beror inte på mitt missbruk. Jag har gjort en arbetsförmågeutredning på UMAS och det visar att jag är urtypen av personlighetstyp som ”går i väggen”. Själv har jag trots läkarens utlåtande svårt att acceptera det här som ett tillstånd. För mig var alltid utbrändhet ett kryphål för latmaskar. Tydligen är det en typisk attityd vi som bränt ut oss har/har haft till diagnosen.

I alla fall var det skönt att skriva av sig det här och påminna mig än en gång om allvaret i att jag måste ta det oerhört lugnt och försiktigt hela våren för att inte köra mig i botten. Ännu lugnare än vanligt i och med avlastningssituationen... Så jag redigerar på i den takt jag förmår och siktar sakta men säkert på utgivning av min första bok innan sommaren. Det borde gå om jag bara håller mig till en maklig takt i vardagen.