Näää-ej! Vill inte!!!
Mobbing på dotterns skola... Orkar knappt men orkar. Tack och lov att jag tar emot och blir erbjuden hjälp. Både från kommunen och när och kär. Nu ska det vändas upp och ner så att personalinsatserna stärks men kanske vi måste byta skola... Det här är så tröttsamt!!! Ska vi verkligen behöva ta det här? Ska vi måsta flytta på oss?
Många samtal att ringa. Mitt jobb får ligga på vänt. Less och ledsen. Har lust att sträcka upp en hel del folk och sträcker upp mig själv. Jag ger henne så mycket men tydligen inte redskapen att hålla såna här situationer och barn stångna. Sk-t!
Jag brukar inte bli så här knäckt men jag är trött just nu. Vi står mellan kontaktfamiljer vilket är skandal med min utbrändhet. Jag är riktigt utmattad och ska ringa och höra med goda vänner som erbjudit sig att dottern kan vara hos dom en helg. Det kan vara bra för henne att få annat att tänka på och för mig att få vila...
Ny dag, nya tag, men upplever inte den entusiasm jag brukar känna när jag uttrycker dom orden.
Kram till den som vill och det var skönt att skriva av sig i alla fall :-/
Jag ska ta hand om min omgivning idag efter min bästa förmåga - då kan jag lägga hoppet till att omtanke sprider sig som ringar på vattnet över vår underbara planet!
Labels: Förälder, Jag ville bara dansa, Mamma