När jag hade varit drogfri i ett år gick jag på en föräldrautbildning. Min dotter var fem år och hade precis fått flytta hem så jag ville grunda mitt föräldraskap eftersom jag aldrig varit nykter med mitt barn i vårt hem tidigare. Det är verkligen något jag kan rekommendera alla att göra. I gruppen var det nog bara jag som hade missbruksbakgrund. Föräldraskap är inte självklart för alla...
Men egentligen ville jag berätta om något den här kursen gav mig och som knyter lite till rubriken på det här blogginlägget. I och för sig i förlängningen berikade det mitt barn också såklart, och även min omgivning tror jag så mycket som jag berättat om det här ;)
En hemläxa vi fick var att under en veckas tid skulle vi säga positiva saker om oss själva inför barnen därhemma. Jag tyckte jag hade en bra självkänsla och jag var ju väldigt stolt över vad jag åstadkommit under det där första året. Men när jag skulle få något självberömmande över mina läppar tog det tvärstopp! Det var helt osannolikt svårt att få ur mig något. Till slut, när jag kom på mig själv med att allvarligt överväga att skippa(!) veckans uppgift tvingade jag mig att säga något. Orden kom ur mig krystade och som i en nära utomkroppsupplevelse när jag stod och plockade undan efter middagen. Dottern satt vid bordet och fnulade när jag plötsligt och med ryggen mot henne kväkte:
”Vad duktig jag är som diskar direkt efter maten idag!” Lill-Tussan måste känt att det var nåt knepigt i luften för hon svarade inte ens. Själv grimaserade jag och hade faktiskt ett tydligt fysiskt obehag...
Min avoga reaktion gjorde att jag kämpade hårt med att tvinga ur mig den här typen av yttringar och med tiden har det blivit lättare och jag kan faktiskt känna av sanningen i att jag är bra både titt och tätt nu för tiden. Framsteg!
Jag är en tillgång idag. Jag ger andra människor något dom kan ha nytta av. Jag kan ta emot vad andra ger mig. Jag är en älskvärd person och jag älskar andra :)
En underbar dag i Göteborg med möte i tolvstegsföreningen och Mästerkatten i 3D på Bergakungens stora duk. Underbar god mat hos älskade mor! Riktigt fint att få vara en del av världen, och som min mamma ber mig tillägga här – familjen!
Kram till den som vill ha och jag önskar dig ett fint avslut på helgen kära läsare!
Labels: Jag ville bara dansa, Mamma, Tillfrisknande