Mamma

   6 dagar hos älskade mor. Det blir bråda dagar för det blir det alltid. Innan jag åker känns det alltid som jag känner nu; ska jag verkligen klara av dessa dagar under hennes tak med hennes rutiner att ta hänsyn till? Men sen när jag väl kommit upp räcker timmarna knappt till... Ska försöka göra en mer maklig planering den här gången (så brukar jag också alltid säga ;)

   Det första jag gör är att ladda på mitt Västtrafikkort på Centralen. Då har jag tolvstegsmötena säkrade i mitt sinne och det hjälper mig att varva ner. Sen blir det hem till mor där det vankas god mat, prateli-prat och tidig sänggång. Sen är jag landad och Göteborgskalaset kan ta sin början. Nordstan med den givna tacksamhetsportionen – jag har ju hängt, sovit, röjt och lidit därinne i många år. Promenader på gatorna vilka jag nött och blött på. Jag träffar alltid på människor som jag missbrukade med – sorg och kärlek frodas i såna möten kan jag lova. Sen har vi ju Universeum där jag får leta rätt på siestaplats efter några timmar, dottern kan vara där en hel dag!

   Sen har vi ju skärgården, Vrångö närmare bestämt. Om väder och särskilt vind tillåter åker vi ut en sväng för en havsbandspromenad. Det är ljuvligt att kunna ta båten från Saltholmen för en bussbiljett och hamna därute i den underbara västkustska miljön. Mmm-mums för själen!

   Om 23 dagar har jag varit befriad från att använda sinnesförändrande medel i 6 år. Min mamma har börjat se att jag kanske, möjligen, förhoppningsvis kommer att klara mig utan att berusa mig igen. Den smärta jag orsakat henne kan jag inte föreställa mig och svårigheten för henne att låta glädjen över min drogfrihet spira fritt har jag så smått börjat fatta. Besvikelsen och avgrunden av sorg över om jag skulle bli likadan igen gör att hon skyddar sig mot hoppet... 

   Det är fruktansvärt att reflektera över hur illa jag skadade henne och det ”enda” jag kan göra för att leva med det är att ta ansvar för att jag tar hand om min livslånga sjukdom. Se till att jag säkrar mig från att ge efter för den flykt- och isoleringsbenägna läggning som så snabbt kläcker lögner mellan mina öron och försöker få mig att tro på att avstängning är min enda befrielse...

   Jag önskar dig en trevlig helg kära läsare. Jag ser fram mot att blogga från ett Göteborg ur den nya och sannare dager jag ser den fina staden i idag. Tacksamhet är bara förnamnet!

   Kram till den som vill :)