6 ÅR TILLFRISKNANDE IDAG :)

   Det är sex år sedan nu. Vad tiden går. Samtidigt har det hänt så mycket och jag har gjort så mycket att det lika gärna kunde vara 30!

   Vid den här tiden för sex år sedan var det en iskall lördagsmorgon. Jag hade precis gått in på mitt första tolvstegsmöte för min egen skull. Klockan 9 på morgonen skakande i kropp och själ med min innersta kärna vibrerande av desperation och hopp. Jag orkade inte mer. Jag ville bli fri. Jag var villig att ta emot andras erfarenheter – göra vad som helst för att få slippa använda mer.

   Jag hade hittat min önskan, och jag bad, precis som jag fortfarande ber om att få behålla den!

   Jag pratade med en vän igår om min kommande bok. Två tredjedelar av boken handlar om 39 år av mitt liv medan den avslutande tredjedelen fylls av mina första drogfria 10 månader! Plötsligt var livet fyllt med annat än att fixa pengar, fixa mer droger och fixa möjlighet att ta dom. Cirkeln som jag snurrat på i sedan jag var 14.

   Nu handlade dagarna plötsligt om att göra uppbyggande saker för mig, se till att mitt barn hade det bra på barnhemmet och att sortera bland bombardemanget av upplevelser och intryck som den verkliga världen gav mig. Jag skrattade gott åt uttrycket ”Livet börjar vid 40” för så var det bokstavligen för mig. Mina första 2 månader ”clean” var jag mycket yr. I maj när jag fyllde 40 började dimman lätta lite och i unison med den nyvarma solen började mitt inre skönja den värld som jag faktiskt levde i.

   Idag ska jag fira min tid i den tolvstegsgrupp som jag kallar ”hemmagruppen”. Det är viktigt att jag kan visa för andra att det fungerar att leva utan droger- jag minns hur det lät som en saga när männsikor berättade om att de varit drogfria i 6 dagar innan jag hittade min önskan. En saga där det inte fanns någon rollfigur för mig.

   Det är också viktigt för mig själv att fira idag eftersom jag behöver ge fokus åt bra saker som jag gör. Det faller sig oftast inte naturligt att jag ger mig själv uppskattning.

   Sen ska min lilla pärla fira med mig. Vi ska sockra oss nippriga och känner jag henne rätt så har hon knåpat ihop presenter i timmar :) Jag älskar henne så och jag är enormt tacksam att jag kan finnas här för henne idag!

   Sen blir det gubé med mer fest ikväll. Mmm...

   Livet är bra. Så länge jag tar hand om mig och gör saker som bryter mot min läggning till isolering och självdestruktivitet kan jag få fortsätta leva mitt liv så här. Närvarande och tacksam. Vad som än händer ber jag om att få slippa använda sinnesförändrande substanser igen...

   Nu ska jag passa på att önska dig en fin söndag kära läsare. Här i Malmö har vi sol idag – den matchar mitt sinne denna elfte mars 2012.

   STOR och varm kram till den som vill ha och jag vill också passa på att tacka för ynnesten att få dela med mig av att finns ett annat sätt för en beroendesjuk att leva och mer än ”bara” överleva – att leva ett fullgott liv!

   Tack för ordet!