Ses om en månad mitt alldeles för älskade godis... Julen är över nu! Snart kommer påska men det sockret får andra äta upp åt mig. Jag har alla chanser i världen att äta hur mycket jag vill (vilket förhoppningsvis är lite) efter den här godisfria månadens slut.
Varje gång jag börjar slarva med sockerintaget har jag nya fräscha anledningar till varför det kommer att gå bra den hääär gången. Sist var det ”jag har ju regelbunden träning i livet sen tre år tillbaka”. Gången innan körde jag nog samma om jag tänker efter... Men nu tidsbrist, förkylning och ett allt växande intag, som ingen träning i världen annat än på elitnivå skulle klarat av att förbränna, senare säger vågen 7 kg +... Attans! Så nu är det kostomläggning och ingen träning förrän 4 kg har gåtts ner bara på ren förändring av vad jag stoppar i mitt ansikte.
Beroende. Jepp. Måste jag verkligen ha nolltolerans..? Det börjar luta åt det. Det är första gången jag dokumenterar en viktuppgång så om det händer igen har jag det här inlägget att titta tillbaka på.
Efter 40 sägs det att vikten av nyttig kosthållning blir A och O för att hålla en normalvikt.
Jag VILL INTE! Jag älskar godis!
Men jag vet också att om en vecka är frukt godare, igen, och godis smakar alldeles för konstlat och grov-sött... En vecka! HÅLL UT Säfström :)
Det om detta kära läsare. Nu ska det sovas sockersött och jag önskar dig en trevlig kommande vecka.
Jag återkommer om sändningstiden för radiointervjun som blir tisdag eller onsdag eftermiddag på P4 Skåne Direkt. Kul!
Kram till den som vill ha!
Labels: Beroende, Jag ville bara dansa, Lotten Säfström