Idag har jag varit och gjort service.Det innebär att jag som medlem gör något som främjar min förenings huvudsyfte vilket är att nå ut till de beroende som fortfarande lider. Det kan vara att öppna lokalen där ett möte ska hållas, koka kaffe och te, se till att det finns litteratur till försäljning, hålla möten i fängelser och mycket, mycket mer. Den service jag gjorde idag handlade om hur vi bäst ska kunna nå ut till de professionella i samhället som arbetar med missbrukare. Mycket givande för en person som jag som bara tänkte på andra om det kunde gynna mina egna planer förr i tiden...
Häromdagen reflekterade jag över hur ny 12-stegsprogrammen ändå är ur ett historiskt perspektiv. 1935 bildades den första föreningen i USA och idag är många miljoner människor medlemmar i de olika föreningarna som använder sig av metoden (beräknat utifrån hur många grupper som finns registrerade eftersom inga medlemslistor förs).
Antalet grupper växer explosionsartat och enormt många människor lever helt utan sinnesförändrande medel och utan tvång på till exempel tro, ritualer eller pådyvlade avgifter. Det ska bli väldigt intressant att se hur det spritt sig om tio år till.
Om 6 dagar firar jag 6 år i tillfrisknandet! Helt otroligt, underbart och sant!
Tacksam och förundrad. Vad som än hänt genom dessa massvis med dagar kan jag ärligt säga att jag varit tacksam varje dag. Livet är en gåva och jag uppskattar min andra chans oerhört!
Trevlig vecka på dig kära läsare och nu ska jag bara mysa en stund. Den du med smör på ;)
Kram till den som vill ha...
Labels: Beroende, Beroendesjukdom, Jag ville bara dansa, Lotten Säfström, Missbrukare, Tillfrisknande