Det kommer inte alltid naturligt. Tacksamheten till allt jag har fått. Tilliten till att allt är som det ska. Känslan av att här och nu är ok. Men idag är balansen svårflirtad.
Jag upplever oftast dagen med en grund av förnöjsamhet. Idag vaknade jag däremot med en känsla av att jag inte hade ordning på nåt. Jag cyklade min mil och körde min reflektiva meditation som alltid brukar hjälpa men idag skrapade jag bara förnöjsamhet på ytan.
Än så länge alltså – jag vet att det här måendet går över.
Jag vet att det här går över om jag fortsätter att jobba på det så det är vad jag gör, och har hållit på med, idag. Anledningarna är alldeles för många och tävlar om platsen till varför så dom sparkar jag undan så gott jag förmår.
Tankarna flockas av personer som inte hört av sig, saker som jag inte har en aning om och måste ta reda på om ”hur” med bokutgivningen, femtio olika anledningar till varför jag inte ska ge ut min bok (byrålådan lockar med en som gjord plats för manusets volym), kärleken som åkt hem till sitt och annat smått och gott som trängs om kanalplats i gödningsroten till missnöjdheten.
Ja-ja, kära läsare. Även jag ”Den positiva bloggaren” har alltså mina dipps ;) fast den här känns som att den börjar slås hål på.
Jepp. Jag har varit med om det här tidigare minns jag nu – jag har bloggat bort olustighetskänslor förut. Inte helt i mål än men jag är på god väg. Hmmm – tack för att du finns, både läsare och blogg :)
Nu ska jag stanna medan flaggan är i högsta höjd för kvällen. Dotter ska hämtas hos kompis. Mjölk ska inhandlas och sen blir det tidig madrassdejt ikväll.
Den inre reflektionen fortsätter. Tacksamheten och tilliten stärks.
Mina tankar går till fina Mona som lämnat jordelivet och som vi var många som tog avsked av i eftermiddags.
Tack alla som var där och delade stunden.
Mona – du virvlande fläkt av en människa. Jag är tacksam att jag fått träffa dig.
Kram till den som vill och gott slut på helgen till oss alla!
Labels: Bok, Lotten Säfström