Tälta! Jag älskar det! Ooo, imorse när
jag fick smyga ut ur tältet, koka upp vatten i spritköket och göra
mig en riktigt färsk kopp kaffe. Kan livet bli bättre än så. Inte
i min bok, som man säger på engelska fast då ”not in my book”
;) Kolla jag blir till och med vitsig av det här. Jag njuter!
Skillnaden på då och nu med att
tälta. Ja-a, det är allt förutom tältet, men också det är bättre.
Ett rymligt fyrmanna med fint förtält som jag valt ut själv. Förr
var det antingen 99:- eller vad än som jag kom åt att stjäla. Alltså
vad som ”bjöds”...
Annars är skillnaderna som skrivet
allt;
Jag är drogfri.
Jag har mitt barn med.
Jag äter.
Vi har sovsäckar, kuddar och tjock
lyxmadrass.
Jag vet när jag somnade och vad jag
gjorde igår utan att behöva rekapitulera.
Jag kan gå utan att skaka.
Jag kan lyfta min hand utan att den
darrar okontrollerat.
Jag har vad jag behöver för dagen.
Jag sitter här och bjuder in en annan
människa, dig kära läsare, att delta i mitt liv.
Jag är tacksam.
Jag har sinnesro.
Jag har peace, love and understanding
på riktigt ;D
Natt och dag! Tacksam!
Okej, för att återkoppla till
rubriken för den här bloggen. Attack-kotten.
Vi hade somnat och låg och snusade i
våra nya sovsäckar när jag hörde ett fasligt prasslande. Jag
öjade till (alltså lät ”öj-öj” i hotfull stämma) och
prasslet tystnade. Efter 15 sekunder återuptogs det men mycket
svagare och jag öjade till igen. Men utan att uppnå det resultat jag hoppats
på – att inkräktaren i förtältet skulle höras tassa iväg.
”Hm!” ”Va e de mamma?” lät barnet sömnigt. ”Ett djur.
Shit!”
Mina ”öj” eller ens skrämmande
ryckanden i innertältets dragkedja fick fäet på reträtt. Jag såg
en fet, svart en-meters råtta innanför ögonlocken.
”Det var då själva den!!!”
Ut med mig, sakta men bestämt, öjande,
yschande och lätande öppnade jag innertältet med campinglampan
framför mig beredd att knocka den sylvasstandade råttan mellan
lysmaskarna. Då såg jag en liten taggig boll inne i den liggande
resväskan (torrskafferiet) som jag glömt stänga igen. Jag såg
sylvasstandade igelkottskäften framför mig och ylade till. Med en
stilla(jag ljuger – hysterisk och svärande) bön öppnade jag
förtältet, slet ut väskan och vände upp och ner på den så
försiktigt jag klarade i mitt upplösningstillstånd...
Lilla attack-kotten låg prick still
och låtsades mycket framgångsrikt att vara död. Jag plockade
(ryckte åt mig) en torrmat åt gången och pep för varje en. Kotten
låg där projicerande sin död med sina sylvassa tänder hungrande
efter månniskokött. Mitt människokött!
Somnade om för att väckas av ett
intensivt pickande. Nu visste jag att allt ätbart var noggrant
införslutet och oåtkomligt, men detta vilt, i form av en skata med
sylvass näbb, hade lyckats hitta våtsavetterna..?! Sylvass näbb
och tydligt mentalt instabil men det här djuret visste i alla fall
sitt eget bästa och tog till skyarna så snart jag stack ut mitt
rovdjursanlete utanför tältet.
Vi har överlevt. Kotten har en saftig
rövarhistoria att dra för de små svältande attack-kottarna
därhemma, skatan har nog ont i magen och jag packar in allt, hela
tiden!
Naturen, kära läsare, naturen har sin
gång. Och så har denna campare också. Nu ska det somnas om efter
att jag varit vaken sen 5. Dom campande dom kan dom. Så skööönt
att vara ledig :)
För er
som kan och vill så är det boksläpp av min debutbok "Jag ville bara dansa" nu på onsdag 13/6. Öppet hus på
Biograf Spegeln Stortorget i Malmö kl. 16.30-19.00. Det blir fint
det.
Men nu ska det kopplas av och först ska jag passa på att önska dig en fin
helg!
Stor kram till den som vill :)
HajHaj från västkusten lite söder om
Halmstad!
Labels: Debutbok, Drogfri, Jag ville bara dansa, Lotten Säfström