Jag kan knappt tro det och bra är nog det om jag ska kunna sova inatt... Jag ska ta en lugn stund när dottern somnat och försöka smälta det hela. Men det blir en längre blogg imorgon - jag är ganska uppjagad just nu och har varit som i en dimma hela helgen. Det är svårt att plita ner nåt vettigt.
Redaktören för morgonprogrammet hade läst och ville att jag skulle komma redan imorgon. Kul som tusan!
Jag har ingen aning om vad frågorna kommer att vara och det är nog också tur för det är absolut ingen idé att ligga och formulera mig för då finns det stor risk att John Blund svänger förbi mitt och vidare till nästa sovrum. Morgondagens blogg får visa hur natten och live-intervjun förlöpt.
Jag var på tolvstegsmöte tidigare idag och kände verkligen hur min motivation till att jag skrev boken lever kvar i mig. Jag vill nå ut till den som är fast i ett missbruk så klart. Men till det hör också det enormt viktiga i att människorna runt omkring den sjuka individen också får en chans att förstå och att sätta gränser för det destruktiva som drabbar alltför många runt omkring den missbrukande.
"Jag ville bara dansa" är min historia men vi som har missbrukat eller är fast i ett missbruk har egentligen förloppet gemensamt - det enda som skiljer oss är med vad, var, när och hur vi berusade oss. I grund och botten är själva missbrukandet detsamma. Ett vansinne på väg mot en säker död, levandes ett liv som hänsynslös zombie. Hur mycket jag än försökte lura i mig själv att jag brydde mig om andras väl och ve kom alltid mitt först - för utan det "kunde jag inte vara människa"... Vilket självbedrägeri!
Nu ska jag natta en liten tröttis. Sen blir det genomgång av mejl och planlöst surfande tills skärmen går i kors. Inatt hoppas jag på god sömn och önskar dig kära läsare detsamma!
Kram till den som vill och ett rungande HajHaj! ;)
Labels: Drogfrihet, Jag ville bara dansa, Missbruk, Missbrukare, Tillfrisknande