En skön morgon. Varit uppe sen 5 och bara njutit av tystnaden. La mig redan 21.30 så utsövd är jag ändå.
Tystnaden ja. Det är en dyrbar gåva i mitt komplex i dessa bRRRÖÖÖtar-tider. Om en timme och 20 minuter kör våra byggnadshjältar igång igen och det är bara att gilla att dom kör så stenhårt - ju fler och ju ljudligare maskiner desto fortare går det här över. Sån är min överlevnadsteori :)
Igår flydde barnet och jag fältet genom att gå och handla tröjor till henne. Ingen av oss gillar att gå i affärer så vi var klara på 20 minuter. Provas ska det göras här hemma nu på morgonen, sen får jag gå och byta om det behövs.
Jag har varit anti-affärsrundor sen jag var pytteliten trots att min mamma älskar att shoppa. Jag vet inte om jag fört över det på min dotter eller om vi helt enkelt är lika på den punkten.
I alla fall så gick vi för att äta en bit och när jag skulle använda mobilen för att betala "dog" min smartphone! Nu bara blinkar den konstigt och vägrar starta upp hela vägen. Hm! Som tur är har jag garanti till jul så det kommer att ordna sig men jag kände det som att jag tappat plånboken och datorn på samma gång. Jag hade kontanter i väskan så vi slapp gå hungriga hem men det är värst vad den där lilla apparaten tagit över viktiga funktioner, eller rättare sagt har gjort att jag skapat mig helt nya levnadsmönster.
Det är både kul och spännande att vara med i den här tidsåldern så jag klagar inte så överdrivet men en läxa är lärd och det är att jag även fortsättningsvis kommer att ha en liten slant i väskan för nödfall!
Tacksam. Jo, nu var jag och föreläste på S:t Andreas församling igår och det blev mycket uppskattat. I förrgår var jag på ett Länkenmöte och delade med mig av min resa och där fick jag också lyssna på andra nyktra alkoholister samt träffa flera närstående och anhöriga till nyktra alkoholister. Mycket givande! Jag kunde aldrig tro att det fanns ett sånt här liv för mig - i gemenskap med andra hittar jag ett sätt att leva med min beroendesjukdom!
När jag var aktiv i mitt missbruk brukade jag säga:
"Jag ska aldrig bli en sån där sur, nykter alkoholist."
På ett sätt uttryckte jag en sanning som jag inte hade en aning om därför att vara nykter utan gemenskap med andra är nog stört omöjligt för en beroende. Isoleringen och utanförskapet blir för smärtsamt och det sinnesförändrande medlet blir det enda som hägrar som ett "nöje" och en befrielse.
Jepp - tacksam ;)
Kära läsare! Nu får be att önska dig en god helg med allt vad mys kan innebära för dig. Tystnad ligger högt på min myslista just nu så det ska jag se till att ge mig. Om du är i Malmö så har jag boksignering på Bokia Hansacompagniet på lördag mellan 12 och 17. Trevligt om du kikade förbi och hälsade :)
Nu ska skolbarnet upp och frukost ska dukas fram.
STOR kram till den som vill och så rundar jag av med att glädjefyllt knappa in ett knattrande
HajHaj!!! ;)
Labels: ACCENT, Alkohol, Beroende, Beroendesjukdom, Drogfri, Förälder, Föreläsning, Författare, Jag ville bara dansa, Lotten, Lotten Säfström, Säfström