Mina "schemalagda", eller i alla fall disciplinerat tagna, sovstunder 2 ggr per dag börjar ge resultat. Saken är den att nu behöver jag komma ihåg att det är för att jag vilar varje dag som jag mår så här bra just nu.
Det är inte så att jag vilat ikapp mig som det kan vara för människor som är normalt uttröttade under någon period i livet. Sorgligt nog är det här något jag behöver vara vaksam på hela mitt liv om jag nu ska tro på överläkaren på MAS - för övrigt en speicialist i såna här frågor.
Men det är svårt för den diagnosen att gå in i skallen på mig. Det kan jag lova. Jag tror om och om igen att nu är jag "bra". Nu har jag "kommit igen"... Förra månaden blev jag så rädd att det känns som att förståelsen för min utbrändhet i alla fall är djupare nu och ja ghoppas att jag kommer att behålla vikten av vila i förgrunden på daglig basis.
Jag förberedde älsklingen på hur vår semester kommer att se ut. Utbrändhet tar inte semester. Jag måste vila även, om inte till och med särskilt när jag reser om jag ska få ut något av äventyret. Om jag ska fungera över huvud taget när jag kommit hem igen.
Jag har en stor sorg i denna dom - men inte just nu. Just nu är jag utvilad och det är ett helt uuunderbart tillstånd! ;D
Helgen har varit jäsig. Två tolvstegsmöten, lat-mat besåtende av hamburgare och pizza, Lill-Krillet har haft sitt försenade 11-årskalas på lekland med en bästis med påföljande hamburgerfrossa, extre godispåse och efterföljande översov hos bästisen samt att det har köpts ny toasits till älsklingens klosett.
Att göra så många familjegrejor på en helg är guld i tillvaron. Att ha firat ett år med min finaste Björne landade något i mig - vi är en familj. Vi är tre och jag märker att dottern och älsklingen har landat i det långt före mig. Som ensamstående förälder har jag varit och petat på deras relation för att se om dom trivs med varandra men nu ser jag att dom har en relation där dom helt enkelt fungerar och hittar sina sätt att vara med varandra. Mycket glädjande och jag är så himla lycklig!
Helgen avbröts 2 och en halv timme under söndagen då jag blev intervjuad för magasinet Tara. I fredags kom IOGT-NTO:s medlemstidning ACCENT med en jättefin intervju plus att jag fick hela omslaget. Tacksam! Det är mycket nu ;)
Hösten är här på riktigt. Jag hade så mycket sjå med vila och ringa runt till bokhandlar dom övriga tre timmarna per vardag i förra veckan att jag knappt var ute. Jag upptäckte dom underbara höstfärgerna först i lördags till min familjs stora förvåning:
"Var har du varit dom sista veckorna?" Jepp, utvilad är en ynnest och jag har ett par ärenden som för mig bort från mitt hem idag och då ska jag passa på att ta cykelbanor genom parker och sluka dom vackra färgerna!
Kära läsare. Jag önskar dig en skön vecka med höstens alla fina spektrum av ljus, färger och dofter. Nu ska det mornas innan Lill-Krillet ska upp.
STOR kram till den som vill och på återseende hoppas jag med ett hjärtligt
HajHaj!!!
P.S. Det kommer en helg till om några dagar och om du är i Malmö-trakten är du hjärtligt välkommen till min boksignering på Bokia Hansacompagniet på lördag kl. 12-17 :)
Labels: ACCENT, Boksignering, Familj, Jag ville bara dansa, Lotten, Lotten Säfström, Mamma, Säfström, Tara