Igår höll jag ett föredrag för ett härligt gäng i S:t Pauli församlingshem här i Malmö. Det var mycket intressant och upprörande som vi delade där. För så blev det - visst pratade jag mest, det var därför jag blivit inbjuden, men de här människorna och deras livserfarenhet ödmjukade mig. Det fanns inte en själ, utom diakonissan och jag, som var under 63 och deltagarna var ändå upp till 85 år.
När en 80-åring var 20 var det anno 1952. Alltså i rockens och raggarens knoppningstider. Alkoholen hade börjat flöda igen och motboken var på väg mot sitt avskaffande (1955). Narkotikans mer utbredda spridning var inte långt borta.
Så dessa personer jag talade inför igår hade alltså fått barn som var tonåringar under hippietiden, barnbarn som växt upp i discosupandet och rave-andets narkotiska rusningstider. Det blev en mycket annorlunda och spännande tillställning vill jag lova.
När en 70-årig person räcker upp handen och suger in dig i sin glasklara och vaket vetande blick har du inte mycket att sätta emot serru! Det blev liv i luckan i S:t Pauli igår :) Jag fick lära mig ett och annat och träffa personer som utan inblandning i någon som helst nykterhetsrörelse knappt smakat en droppe.
"Jag har aldrig förstått nöjet med att bli så där yr. Jag blev jättekonstig och till och med sjuk när provade så det är inget för mig", sa en.
"Jag har varit väldigt orolig för mina barn och barnbarn men nu är dom ju allihop över 40 så jag har lugnat ner mig lite. Man ville ju inte att dom skulle bli fast i nåt sånt!"
Att höra alkoholen talas om med en sådan medvetenhet och erfarenhet av dessa pigga, engagerade och nyfikna åhörare var upplyftande. Människor med lite perspektiv på livet och vad som har betydelse när man sitter och tittar tillbaka. Annars är det så mycket alkoholromatik som flödar i dessa tider med matlagningsprogram och vinprovningar.
Att 1 av 10 vuxna inte tål alkoholen utan fördärvar sitt och sina närståendes liv talas det inte om eftersom alla är så hooked på att "slappna av" med den här drogen som enda "tillförlitliga" modus operandum. Och vi matas av att det skulle vara sant. Kolla in filmer med detta i fokus vetja. Till exempel - så snart det händer något som är svårt/tufft att hantera så åker alkoholdrinken fram. Det är vad vi kopplar med sorgbearbetning. Fest och firande behöver knappt nämnas - alla ska helst vara från sina sinnen annars räknas det inte som fest längre.
Min dotter kom och berättade att hon sett en förälder i ett tecknatprogram "måsta ta en drink" när barnen i TV-serien varit stökiga!!! Det slipper alltså t.o.m. igenom på, den annars så kvalitativa, SVT:s barn-TV eftersom det är den rosaskimrande alkoholen. Snacka om att den drogen figurerar läskigt vardagligt i de flestas liv. Är det inte lite pinsamt? Mindfulness min rumpa! Mind-full-allt-som-oftast-ness är närmare sanningen.
De livsberikade människorna igår och deras orädda och med årens perspektivs nakna ärlighet väckte något rebelliskt inom mig. Deras barn hade växt upp med James Dean och införandet av alkohol som något romantiskt och livsberikande - vad som köptes av ungdomarna som en frisk frigörelse men som i verkligheten förde oss bakåt i utvecklingen. Den pigga intelligenta anda som nykterhetsrörelsen fört in med jämlikhet, rösträtt och allmänbildning föll återigen i träda i rusets dimmor. Sakta, måske, men alldeles säkert om vi tittar var vi är i nyskapande och medvetenhet om samhället vi lever i idag. De flesta bryr sig nog mest om det designade hemmet, festerna och dess glamoröst upplagda mat med tillhörande skvalpande drog...
Jepp, omrörd i grytan. Läs in lite på vad nykterheten förde med sig till svenska folket vetja. Läs om hur bibliotekens ursprung sprang ur IOGT:s införande av föreningens bibliotek i sina hus som växte upp som svampar i vårt då nedsupna land.
Läs om hur nykterheten väckte oss ur att acceptera slavlöner som ändå bara supits upp tidigare, hur vi blev förmögna att tala och organisera oss, hur rösträtt och jämlikhet mellan könen fick slå rot och förverkligas... Inte bara en massa snack och skrock över "puteljerna" utan redig händelseutvecklings verkstad!
Kära läsare! Att lyssna på dessa "åhörare" som med årens rätt kunde ta plats i salen var en väldigt stark upplevelse för mig. Den livserfarenhet jag fick ta del av är verklig och inte något jag kunnat gå på kurs för att få till mig. Jag applåderar, bockar och niger för dessa personer och kommer nog att gå och hälsa på dom på deras samkväm igen. Jag önskar dig också såna ljuvliga omrörningar med uppkok så det osar i grytorna i detta livet.
Hösten är här och värmen finns i möten som det jag beskrivit här. Det finns också en hel del värme i att få dela med sig av det - inget snickesnack om den saken ;)
Stor kram till den som vill och jag önskar dig en trevlig helg kära läsare!
Med ett rungande och ur historien rungande
HajHaj!!! :)
P.S. Jag värvade min första IOGT-medlem igår! Hurraaa! Plus att Sydsvenskan intervjun blev klar!!! Det kokar mycket i en massa grytor just nu och ända sen boksläppet. "Jag ville bara dansa" når ut och in - storkok - kan man kalla det ;D Kraaam! D.S.Labels: Alkohol, Droger, Familj, Föredrag, Författare, IOGT, Jag ville bara dansa, Lotten, Lotten Säfström, Missbruk, Säfström, Sydsvenskan