I detta nu är jag ny. Denna dag går min dotter till sin nya skola. Den här tiden är en ljuvlig period i våra liv.
Hon har börjat berätta om hur svårt det var i den förra klassen. Sakta kommer sånt som hon inte velat oroa min kille och mig om. Det har varit tårar på väg hemåt många gånger men som hon sen skakat av sig och aldrig ens antytt hemma. Som tur är har det funnits saker som hon berättat och som tagits på allvar. Jag blandade till och med in Malmö Stad till slut. Bytet gick på några dagar.
Lill-Krillet har mycket kärlek i sitt hjärta och i sitt liv och det gjorde att hon kunde ta sig relativt oskadd igenom det här. Att hon kan bita ifrån var också en stor del i att hon kunde hålla retandet ifrån sig. Det är hemskt att tänka på barnen som går kvar i klassen och formar varandra med så hårda attityder och okvädningsorden dom utsätter varandra för dagarna i ända... Det var inte bara mitt barn som dom betedde sig illa mot - även mot varandra och andra barn i skolan.
Den nya klassen är fylld med barn som har samma intressen och aktiviteter som min dotter. Plus att dom vet hur man tilltalar varandra :)
Vi har inte riktigt hunnit landa i det här än. Förändringen är så total! Sakta men säkert landar vi i att hon kvittrar, sover gott och har energi till en massa annat. Så som ett barn ska ha det!
Är du förälder och har ett barn som utrycker vantrivsel i sin klass/skola så lyssna och viktigast av allt - agera. Om det känns för tufft och att du inte blir lyssnad på - be om hjälp! Våra barn är värda den bästa klassen i världen. För oss som bor i städer med fler skolor är det ganska lätt.
Att jag tog min dotter ur den här miljön var bara bra för henne. Visst ska ett barn lära sig att hantera konflikter och svara upp för sig men det finns någon måtta på eländet. Som vuxen har jag enklare att vilka vilken miljö och vilka människor jag släpper in på livet. Medan ett barn är helt låst om inte vi vuxna hjälper till. Det var inte alltid lätt men jag utvecklades mycket genom den här perioden av våra liv. Att gå emot det invanda och rädslorna i att bemöta personalen på den förra skolan till exempel. Att våga lita på min magkänsla trots att jag fick ideliga försäkringar om att det "inte var så illa".
Stolt idag!
Sen bråkade jag med Krillet igår och var mycket mindre mogen och hänsynsfull både i tal och agerande så helt plyschperfekt är jag då rakt inte. Jag fick be om ursäkt flera gånger och kan bara hoppas att hon kommer över allt som sades utan åratal av vuxenterapi... Fick lova att berätta för hennes Pappskalle (alltså min älskade) om hur jag betett mig och det ska bli skämmigt, men begär jag av henne att hon ska bekänna färg för sina fadäser får jag snällt göra likadant.
Kära läsare, nu hägrar tvättstugan. hade klickat fel på elektroniska bokningen förra veckan så det är en liten hög som ska vaskas. Det blir fint, för att inte tala om väldoftande, det.
Det är en underbar idag för älsklingen fyller år :) Fira har vi gjort i helgen och jag är fortfarande mätt. Må han leva uti hundrade ååår!!!
Stor kram till den som vill och må dagen göras till en bra en. Med ett hoppfullt och firigt rungande
HajHaj!
Labels: Jag ville bara dansa, Lotten Säfström, Mamma