Jag har en kärnfamilj! Tänka sig! Även om vi är särbo med vår "pappskalle", som den underbare älsklingen får heta av mig (dottern tycker jag är pinsam (yes!) som en förälder ska vara mao), så är vi ändå familj. Lill-Krillet och han har en tät relation och jag tittar på dom ibland och önskar att jag ska utvecklas till att agera lika spontant och naturligt. Det med att ha spontan tillit och vila i sina trygga relationer är väl ett okomplicerat sätt som är förbehållet barn och som vi i vuxna relationer får växa in i. Det är verkligen vackert att se dom och en inspirationskälla och bränsle till vad som håller på att växa fram mellan honom och mig. Tacksam!
Det är lite av en nedräkning nu även om resan fortfarande är 68 dagar bort. Jag ska tillbaka till mitt älskade Jordanien! Det är 28 år sen jag var nere sist. Vi flyttade till Amman när jag var 5 och efter ett par år skaffade vi ett hotell i Aqaba och för skolgångens skull pendlade vi barn emellan till en början. Jag drömmer ofta att jag andas i havet i Aqaba och att jag lever bland korallreven där och nu äntligen ska jag tillbaka till ursprunget för mina drömmars frihet.
I "Jag ville bara dansa" beskriver jag hur dessa drömmar var mina andningshål när åren var riktigt tunga därute i missbrukets vansinne. Det ska bli underbart att få komma "hem" även om jag är beredd på att det har förändrats och att vårt hotell inte längre finns så vet jag att en del av mina rötter kommer att få den näring dom behöver för att jag ska följa cirklarna in i nya spiraler även om den tiden av mitt liv :)
Krillet som fått sitt smeknamn av förmågan att ligga och simma, dyka, hoppas och allmänt vistas i vatten 8 timmar lätt om hon inte hade vuxna som satte gränser, ska få göra sitt första provdyk med älsklingen som dyker sedan många år - jag funderar faktiskt på att hänga på. Spännande! Sen vankas dykarcert om ett par år för oss båda. Vi vill att barnet ska bli 13 först.
Fredag! Guben ska köra på med firman sin , dottern ska till Ekeby och jag ska, eeeh, hmmm, vet ej! Det blir sparka vidare med Bok2 såklart - att skriva är en 24-timmarsprocess även när jag inte sitter vid tangentbordet. Utöver det är helgen tom.
Som "urtypen av den personlighet som bränner ut sig" (allt enligt min läkare som hävdar att jag inte gått i väggen som en konsekvens av mitt tidigare missbruk) är det en osäker tillvaro när det inte finns saker på schemat. Jag lär mig hela tiden det där med att "bara vara" men enligt min personlighetstyp är det ett likhetstecken mellan det och lathet... Jaja, jag får fortsätta förlikningen mellan lathet och mig och slappa järnet i helgen ;)
Kära läsare! Nu ber jag att få önska dig en skön helg fylld med översvallande lathet och god mat. Oj, nu är klockan "upp-med-barnet-styra-upp-packning-av-hennes-helgväska-och-fixa-frukost". Latheten flydde plötsligt fältet - hehe.
STOR kram till den som vill! Med ett vintrigt, saltat och sandat rungande ekande i ett vitt och vargakallt Malmö -
HajHaj!
Labels: Beroendesjukdom, Bok, Debutbok, Familj, Författare, Jag ville bara dansa, Lotten, Lotten Säfström, Säfström, Tillfrisknande, Uteliggare