En morgon som denna har jag knappt ord att beskriva mina känslor men jag ska ge det ett tappert försök ;)
Mannen som gjordes för mig frågade
och tveklöst svarade jag
med ett ja, värmt och dignande
av min kärlek till honom.
Igår hade vi en enkel ceremoni med vår älskade dotter. Ringar sattes på och den lilla fick ett halsband med det guldhjärta jag fick när jag föddes.
En magisk resa fortsätter. Sen våra första trevande flirtar under sommaren 2011 är fortfarande var dag ny och spännande.
Jag vet inte hur det gått till men han äger mitt hjärta...
Redan innan vi blev tillsammans reagerade jag ologiskt och helt känslomässigt så fort han var i närheten. Jag kan se det nu, i efterhand. Då förstod jag inte ens att det hände. Det var så långt ifrån mina tankar att vi skulle bli ett par. Vi hade varit bekanta i så många år...
Att jag aldrig reagerat som med honom på någon annan, någonsin, var inte ens ett jämförande jag gjorde - vi bara hände och jag stod som ett omtumlat frågetecken när vi skildes åt, skakade av mig och trampade vidare med livet.
Det var små saker. Vi solade tillsammans med vänner och han sa nåt litet, jag svarade och det var som att det bara var vi där, i hela vida världen. Men jag fattade ingenting.
Vi sågs på möjliga och omöjliga ställen och hamnade nära varandra, utbytte förtroliga ord och gick sen åt varsitt håll. Yrt. Till slut började jag vakna inför vad som pågick. Jag bjöd hem honom. Vi skulle prata om ett arrangemang och när vi avklarat det på tre-fyra minuter satt vi kvar och pratade i en och en halv timme om livet.
Han skulle gå, satte på sig skorna och jag (som är lite gammeldagsig) tänkte "Okej, frågar han inte mig om en träff nu så ringer jag honom om ett par dagar och föreslår en fika!"
Då kom det. Han trampade några gånger, kollade om rätt sko satt på rätt fot och sen såg han mig djupt i ögonen, förtrollande och förstenande mig, och jag stod andlös när han frågade tyst -
"Har du sett Smurfarna?"
Och på den vägen är det. Lycka - tra-la-la! :D
Annars skrivs det på med Bok2, jag hade ett föreläsningstillfälle i veckan. Det var på ett behandlingshem här i stan. Det blev riktigt bra. Jag brinner! Mycket tacksam att få dela med mig av visionen om att livet bara blir bättre av att vara varaktigt nykter! Livet på riktigt utan kemiska grumlingseffekter. RAW! ;)
Kära läsare, vilken resa livet är! Mycket handlar om mod har jag märkt. Att våga kasta mig ut i det okända. Livet är värdefullt och att våga ta risker berikar. Att våga älska mig själv kan bära mig till att ta vilda chanser. Jag klarar sånt som jag knappt vågar fantisera om - så länge jag har ett ankare inom mig.
Jag passar på att önska dig en underbar helg, delar med mig av lite mod och hoppas du tar en risk i helgen. En sån där otippad våg att rida på. Att skapa ett minne för livet ;)
Stor kram till den som vill och med ett lyckligt rungande avslutar dagens inlägg. Here it goes -
HajHaj!!!
Labels: Föreläsning, Förlovad, Jag ville bara dansa, Lotten, Lotten Säfström, Säfström, Tillfrisknande