Idag ska jag fika med min kära författarkollega Maria Bielke von Sydow. En termos i parken utanför. Det är alltid så härligt att sitta med henne. Tiden går alltid så fort. Det ska bli en välbehövd paus i vardagen.
Att ha kollegor är någonting jag kan förstå glädjen och nyttan av idag. Förr, de få gånger jag hade ett jobb, var kollegor något jag skydde. Jag ville bara få vara ifred och inväntade möjligheten till att dricka. Livet var bara transportsträckor till nästa drink.
Tack och lov att jag hittade ut ur den fållan! Maria har även blivit mer än 'bara' god kollega och är en helt underbar vän. Tänk!
Soliga dagar stundar. Jag älskar den här tiden på året. När jag var aktiv i mitt missbruk var det somrarna som var de lugnare perioderna. Då fanns det alltid annat att göra i motsats till på vintern. Då använde jag mycket mer droger för att hålla mig sysselsatt.
Jag är inte riktigt i form att skriva. Vi har ett stort orosmoment inför om vår resa blir av och älsklingen och jag håller masken inför det lilla Krillet som gläds och pladdrar på om resan halva dagarna. Jag har svårt att koncentrera mig på 'här-et och nu-et'.
Behöver ta lite krafttag med det just här och nu känner jag och det blir till att börja fixa med frukosten.
Kära läsare - en trevlig helg önskar jag dig. Nuet är det viktigaste vi har och jag hoppas att jag kan smittas av närvaro den här helgen. Älsklingen är ledig och vi ska bara mysa, om jag bara kan landa...
Stor kram till den som vill! Ett vårlikt och på-platssökande rungande avslutar dagens röriga inlägg med ett fokus på sinnesro-igt
HajHaj
Labels: Familj, Förälder, Författare, Jag ville bara dansa, Lotten, Lotten Säfström, Mamma, Säfström