Tra-lala! HurraHurra! Nu är den här för att stanna! I fredags såg jag att Malmö Stad äntligen vågat sätta ut blommor i betongkrukorna på gågator och torg. Tydligen hade Malmö en så här sen vår senast ett år i början på 40-talet...
Nu bestämmer vi alla att årstiden stannar!
Gööött Mooos!
Helgen har gått i "inga-måstens"-tecken och det var skönt som tusan. Krillet var på Scoutläger och Älsklingen och jag har bara följt andans vindpustar. Promenader, bio à la "Oblivion" och fika i lä i solen. JäseliJäsJäs!
Nu ska veckan hållas i så sansat tempo som möjligt.
I helgen damp första meningen som ska inleda kapitlet "Relationer" ner. Jag har den på en lapp bredvid mig och den pockar på att bli präntad. Det här blir ett härligt, tungt och viktigt kapitel i Bok2. Det är en del av livet som jag aldrig kunnat ana skulle bli så betydelsefull.
Ordstävet om att 'pengar är inte allt' klingar sant hos mig och en annan som gått upp för mig på sistone är att 'relationer är allt'. Det som verkligen värmer i magen är dom fina mötena med andra. Det som verkligen smärtar är dom hemska mötena med andra. Det som bär mig i alla stunder är relationer som jag kan luta mig emot.
Det här kapitlet har dragit/drar ut på tiden att skriva eftersom det känns som så otroligt viktigt. Jag hoppas att jag får ur mig orden på allra bästa sätt. Så att jag berättar från mitt hjärta om min kärlek till människorna omkring mig. Alla från grannen, till Älsklingen till mitt mirakulösa "lilla" Krill :) och sist men inte minst Mig själv ;)
Nu släpper jag kapitlet fritt, kan inte hålla på att skapa det i huvudet längre utan fortsätter där jag äntligen, i fredags, landade rätt med inledningen av det. Spännande fortsättning följer - hehe.
Kära läsare. Nu är det dags att få upp en genom'scout'ad dotter. Idag ska hon göra ett prov som hon missade när hon var sjuk innan vi reste till Aqaba. Hon går miste om sin annars väldigt lyxiga sovmorgon på måndagar då klassen börjar 09.30! Fatta vad bra schemaplanerat!
Kära läsare! Nu ska jag be att få önska dig en härlig tur i plusgradernas förlovade land och ser fram mot att få höra vårskriken skalla kring i stad och land. Med den jublande innebörden avrundar jag nu med ett skuttande av glädjerikt
HajHaj!
Labels: Bok, Bok2, dotter, Familj, Författare, Lotten, Lotten Säfström, Säfström