Sunday, 7 April 2013

Home, sweet home! Jordanien, vi kommer tillbaka!

   Kära läsare! Nu är vi hemma igen. Jag har varit utan datorn, telefonen och skrivandet mer än jag någonsin klarat av förut. Alltså sen jag skaffade dator, smartphone och påbörjade mitt bokskrivande ;) Och varit utan med väldigt lite dragning, sug och besatthet av det heller - hehe.
   Vilken resa!

   En cirkel har slutits och spiraliserat in i en ny. Att få komma tillbaka till den stad där jag upplevt bland dom mest befriade och oförstörda dagar av mitt liv och upptäcka att jag faktiskt är samma person och att jag är trygg i mig själv och min existens, inräknat dom sjuka åren, var en helande upplevelse som verkligen gick in i märgen.
   Att få återvända till platser var berikande men det mest berörande var att få möta det jordanska, och då särskilt det Aqaba-ianska, folket. Även övriga Mellanösternbor säger att just jordanier är det mest förnöjsamma och gästvänliga av nationaliteterna i den delen av världen.
   Jag kände igen så mycket av den vänlighet jag möttes av som barn.

   Det är ett spirituellt folk som är väldigt öppna och accepterande av alla människor. Att tacksamheten är så tydlig kändes ibland lite märkligt. Alla har det inte så välbeställt och ändå ligger en tillit och medmänsklighet naturlig och okrystad i den jordanska läggningen. Jag är väldigt tacksam att jag kom iväg på resan och ännu mer tacksam för att min familj trivdes lika bra som och att dom också vill att vi återvänder :)

   Inte en enda gång blev vi antastade av försäljare! Taxibilarna tutade men brummade ivrigt vidare när vi vinkade vänligt avvisande och alla tutar i Jordanien - så är det bara.
   Maten var otroligt god, kläderna mycket billiga och varierande i mode och värmen i luft och hav konstant. Genomsnittligt har man en molnig dag i mars och en i april och nu hade vi värmebölja på ca 35 i skuggan varje dag. Annars ligger det runt 25-28 den här tiden på året.
   Vi snorklade, älsklingen dök och Krillet gjorde sina första två provdyk! Hon var som krillet i vattnet och instruktören lät henne till och med simma på egen hand (med honom i närheten så klart). Hon var nere vid ett skeppsvrak först och under andra dyket vid ett rev. Han lät henne gå ner på 10 meter! Hon är väldigt fokuserad när hon gör saker men vi visste ju inte om hon skulle klara av att vara så låst till luften i tuberna. Men inga problem där så snart är det dykarcertifikat i sikte för oss båda. Lycka!

   Att få uppleva det här har jag bara min drogfrihet och mitt tillfrisknande att tacka för. Under de här 14 dagarna har jag inte haft tillgång till tolvstegsmöten men med vissa rutiner, Krillet och min älskling vid min sida har allt känts som det ska. Isoleringen och utanförskapskänslorna höll sig stångna. Tacksamheten och kärleken till livet har varit otroligt starka känslor och jag är kvittrigt lycklig fortfarande :D

   Kära läsare - det är härligt att vara tillbaka hemma också även om den här kylan tog mig med tappad haka. Vad händer?!? Malmö borde vara spirande grönt vid den här tiden på året... Jaja, ett par veckor till säger SMHI sen ska plusgraderna stabilisera sig även på nätterna. Mysko tider!

   Jag kommer att blogga mer om resan efterhand men nu är det dags att se till att morgonrutinerna flyter på. Ett Krill ska puffas iväg till skolan.

   Med ett tacksamt och trotsigt vårigt rungande rundar jag av detta måndagsinlägg med ett innerligt

   HajHaj!

No comments:

Post a Comment