Thursday, 2 May 2013

Idag ska det cyklas rundor! Vindstilla i 14+ ser jag mig susa fram!

   Planen är sådan. Våren är kommen men jag märker att min kropp inte riktigt vågar släppa taget om minusalerten. Ständigt dras den till att bylta på extratröjor och då gärna med polo, cykelvantarna är alltid med och den spända kroppshållningen sitter i vid de första trottoarstegen. Jag har en utdragen vinterberedskap och idag ska vi se om den går att cykla ur kroppen ;)

   Är grovklar med relationskapitlet. Pust-pust-pust! Har lite som fattas men är i stora drag klar. Idag ska det korras efter min bästa förmåga. Jag ska unna mig en Latte-på-lättmjölk-fika i solen i V. Hamnen, ta med plattan och få andra ögon på texten. Spännande! Nu är mer än hälften klart! Yes!

   1:a maj badade Krillet när vi premiärgrillade på stranden. Det var ett rekord i sig för hon har aldrig haft första doppet så här sent! Det var ett genomfruset litet Krill som sedan låg och huttrade begravd under handukar, plädar och allas våra ytterkläder. Modigt och galet!
   Vi har ett vindskydd som vi lägger filtar ut framför det och i lä blir det tre gånger så varmt där än i luften. Älsklingen låg där skyddad från 8-9 C+ och snålblåst och blev både hetare ;) och  mer solbränd i ansiktet. Varmt att rekommendera till alla hushåll för att förlänga det varma halvåret. Jag betalade 99:- för mitt på Jula. Det tar bara någon minut att sätta upp :)

   Annars har det varit en vecka i skrivarfokusets tecken. Varvat med tolvstegsmöten, bra mat och ordentliga dagliga vilopauser 2 ggr/dag så har veckan varit ganska behaglig av sig. Ikväll blir det fredagsbuffé och musik med Katja och Ingela som spelar på restaurang Albatross - LIVE!!!
   I helgen ska det spelas teater av det älskade barnet och hennes teatertrupp. Lördag och söndag är det barndom, mod och morske ungar på teaterskolans scener - MAF Skolgatan, Malmö. Varmt välkomna!

   Jag har fått vara med i det verkliga livet i 2610 dagar, alltså ungefär 85 månader eller 373 veckor (på lördag)! I vanlig räkning 7 år, 1 månad och 23 dagar.
   Varför ta med det i dagens inlägg? Jo, för det är något jag kollar ibland under året. Jag behöver slås med häpnand och förundran över att jag faktiskt gjort den här förändringen och att den håller. En klapp på axeln är viktigt att jag ger till mig själv i processen av att lära att älska mig själv.
   Det är också väldigt magiskt smittande med tiden som går. Jag vill ha det som andra har uppnått - livslång nykterhet!
   Att jag tar hand om mig på daglig basis för att fortsätta ha en obruten drogfrihet är stort och det fungerar så länge jag gör som jag ska. Det ultimata beviset för att det går att ha en livslång nolltolerans gentemot alkoholen och de andra drogerna är ju faktiskt att jag får se att andra klarar det.
   Jag vill också ge det till andra. Till den som tvivlar på sig själv.
   Kan jag så kan du! HÄPP!

   Kära läsare! En god morgon på dig. En helg i 'Nu-kommer-våren-så-PASSA-PÅ-för-i-år-blir-den-snabbheten-självs'-tecken vankas. Hoppas på att få möta dig på cykelbanor och torg, sjungande vilda vårvisor så jag slipper bli den enda :)

   STOR kram till den som vill och nu rungar jag kvittrigt vårrusande av med ett lövigt

   HajHaj!

No comments:

Post a Comment