Thursday, 17 October 2013

FILMTAJM! Annars går hon nu på gatorna som en vanlig författare!

   Börjar med en länk till Selina Håkanssons fina dokumentärfilm -

"Nu har dansen börjat"

   NBV Skåne, Filmelina & Salto de Vita finansierade denna kortfilm tillsammans och alla hoppas på framtida projekt ihop. Att synligöra alternativ för umgänge och inspiration i nyktra miljöer är viktigt.

   Nu till biten om att gå på gatorna som en vanlig författare.

   De senaste månaderna har varit fyllda av ett flerbottnat fokus. Jag har fått höra att efter två böcker händer det något i den litterära sfären - då kan man titulera sig som författare i de etablerade sakernas ordning. Men jag var inte beredd på att det faktiskt skulle hända något, såsom det nu hänt, inombords också. Mitt i allt kämpande med manus, själva inlagan och trycket har jag växt till mig inombords. Jag upplever att berättaren i mig föddes för fyra årtionden sen men att jag först nu lärt mig att gå.

   Det känns som om jag fått ett till ben att stå på! Mycket märkligt och härligt. Jag antar att andra yrkesfolk känner likadant när en aning om behärskning av ens område inträder. Att få uppleva detta efter ett halvt liv av längtan till att få utöva skrivandet är djupt rörande.
   Dom reaktioner och recensioner jag fått på "Nu har dansen börjat" är också överväldigande och det verkar som att läsarna redan utgår från att jag redan är författare och kan detta... Märklig upplevelse att ta till mig när jag själv svävat i outsäglig ovisshet om vad ni ska tycka :D

   Men nu så har det infunnit sig ett märkligt lugn. Jag är inte rädd för att skriva nästa bok. Jag upplever en grundad visshet om att jag kan någonting. Jag kan förmedla det jag vill ha sagt i ord. Och det känns bättre och bättre för varje mening.
   I den senaste boken går jag igenom två nya faser som författare - det kommer du förstå om du läser böckerna. Min kära Maria Bielke von Sydow, min vän, föregångare och författarkollega, sa att hon upplever att en helt annan författare skrivit "Nu har dansen börjat"... Det kan jag hålla med om. Det är så här att börja livet som 39-åring. Utveckling från det 12-årsstadium jag vaknade upp i sker i ett rasande tempo och kommer nog att fortsätta så resten av livet ;)

   Jag är så otroligt tacksam att jag fått leva livet! Jag känner tårarna komma nu. Det går knappt att beskriva den sinnessjukdom ett aktivt missbruk är! Även om jag försökt ge en bild vansinnet så ska nog du som inte levt i det själv lägga till en styrka på 10 gånger så världsfrånvänt på det du tror dig förstå av muren mellan missbrukaren och verkligheten. Även hos den missbrukare som lever ett "etablerat" liv - berusningen tar all förmåga till verklighetsförankring ifrån dig oavsett din sociala position.

   Nu kära läsare ska jag överlämna dig till helgen. Frisk luft med hälsningar via familjen i Dalarna om att de första flingorna fallit där. Här i Malmö blåser det idag men ska vara vänligare i helgen så gott om uteliv får det bli.

   Ett Krill ska upp, tvätt ska sorteras och återhämtning efter ett mycket lyckat boksläpp är på tapeten här idag.

   Stor kram till den som vill och med ett löven-blåser-i-vilda-virvlar rungar jag nu av så det tjuter i gathörnen

   HajHaj!

 

 

No comments:

Post a Comment