Den här gången kände jag att jag återvänt till min familj... Tacksam!

   Nu börjar ett nytt kapitel i min livsresa ta form. Vid förra årets Dalarna-resa hade jag svårt att släppa taget om upplevelsen när jag kom hem till Malmö. Det var smärtsamt att lämna det landskap där jag har flest rötter i Sverige. Jag tror att det var en undermedveten rädsla för att jag skulle lämna för att inte återvända såsom jag gjort genom hela mitt tidigare liv.
   Nu fick jag in andra foten också och kan känna i mitt inre att jag kommer att återvända och att jag slagit färsk rot i mitt födelselandskap. Återvänt för att stanna även om mitt hem är i Malmö.
   Dalarna i mitt hjärta och i min själ.

   Det har varit starka möten med familjen - kusiner och deras respektive och barn, ena fastern med man, Krillet och hennes tremänningar och så bodde vi ju hos min pappa och hans fjälla. Den sammanhållningen och det jag kan bygga igen med min släkt är en oerhörd skatt. Något jag inte ens visste att jag saknat så.
   Jag är otroligt tacksam!

   Sen har jag föreläsningarna som gick mycket, mycket bra. Jag hade med mig pappa på föreläsningen för FMN Mora/Orsa i Mora på Andreasgården. Han har bred erfarenhet genom sitt yrkesliv där han haft ledande och betydande poster och han skulle aldrig säga något som skulle göra att jag fortsatte på ett spår som inte passade mig. Jag fick höra att han var tagen av mitt sätt att föreläsa och att jag verkligen fångade det jag ville ha sagt och dom jag ville ha det sagt till!
   Wow! Jag blev riktigt glad :)
   Jag kan ta konstruktiv kritik och det fick jag av honom förra året när jag precis var i början på min bana med att föreläsa inom ämnet med beroendeproblematiken. Nu har jag själv märkt att jag utvecklats enormt och det är viktigt för mig att kunna nå deltagarna på mina föreläsningar annars får jag hålla mig till att skriva ;) Även det att de som är där engagerar sig i ämnet gläder mig enormt. Vilka eldsjälar!

   Jaa, så, jepp - tacksam!

   Jag hade ju också IOGT-NTO i Falun 2 gånger på tisdagen och det blev också mycket bra. Både FMN och IOGT.NTO bjöd in mig i samrbete med NBV Gävledala. Vi ska göra om det :)
   Det är stort att få prata om min historia med den erfarenhet den gett mig om den här fruktansävrda sjukdomen, men ännu större är att få uttrycka tankar och dela med dom som kommer på evenemangen om så mycket. Bland annat om hur beroendevården kan utvecklas.

   Mer om detta i tisdagbloggen ;)

   Nu sitter jag på tåget från skönaste Dalarna och längtar hem till min älskling och min säng.

   Kära läsare! En god helg på dig och nu ser vi fram mot kyligare tider. Med den här sommaren och hösten som varit drömska enligt min smak så får det gärna bli lite innemysarmånader nu.

   Stor kram till den som vill!

   Med ett tuffande på rälsen tuggande tåg under fotsulorna rungar jag nu av med ett tuuut-tuuut-

   HajHaj!

Labels: , , , , , , , , , , , , , ,