Sitter och myser, undrar och sneglar på min mamma... Livet...

   Det är programmet 112 på TV:n. Om en man som "fått återfall", som om det kommit i ett paket posten. En beroendesjuk person tar ett återfall. Att använda rätt ord i dom här sammanhangen är oerhört viktigt för att inte blanda ihop vad som är vad.
   Vi behöver verkligen lära oss att prata rätt för att komma tillrätta med att beroende är en sjukdom och att den som har den problematiken behöver ta ansvar och ta hand om sig.

   Så länge alkoholen hålls om ryggen stävjar vi utvecklingen av vårt samhälle, tänk att så extremt många far så otroligt illa av dess verkningar - t.ex. att 8 av 10 våldsbrott ÄR alkoholrelaterade... Pust...!!!
   Alkohol är en drog, narkotiska preparat är droger - det är skillnad på alkohol och narkotika men inte på alkohol och droger. Alkohol är en drog!

   Till vardagen. Jag sitter vid datorn i mammas mysiga vardagsrum och myser på att hon är hemma från sjukhuset. Vi har en lång resa framför oss för att se om behandlingen tagit som läkarna verkar tro att den gjort.
   Beskedet om mammas cancer kom som en chock för oss, precis som det gör det för alla. Att vi senare fått veta att utsikterna ser goda ut tar inte bort oron. Det viktigaste har varit att mamma släppt in oss i sin process och hon har fått vara bland annat rädd, ledsen och arg. Vi har också pratat om livet och döden.
   Det har inte alltid varit lätt i vår nya relation sen jag blev nykter vilket är helt naturligt eftersom hon levt så länge i verkligheten och fått lida så mycket på grund av min verklighetsfrånvända sinnesförvirring. Nu helt plötsligt, när vi var en bra bit in på resan med att lära varandra på ett helt nytt plan och började bli lite varma i kläderna så fick vi det här beskedet...
   Mmm, myser i alla fall i nuet. Hon är hemma. Vi är i en värdefull tid som vi vårdar. På vårt vis.
   Tacksam! Mitt i allt det här hemska så är det ändå den känsla som bär - all tid jag får chansen att ge min mamma nu, allt jag får möjlighet att ta del av och som hon vill att jag ska veta om hennes liv och oss.
   Tacksam att jag fick bli nykter och vara med här och nu!

   Annars ska torsdagen bjuda på ett möte med ABF i Göteborg som vill ha mig som föreläsare till en högskoleförberedande kurs för personer som ska utbilda sig inom områden som polis, socialt arbete, kriminalvård, pedagokig och dylikt. Kul som tusan!

   Kära läsare - jag känner mig så ansvarslös som inte bloggar regelbundet längre... Det här är verkligen en lärdom för mig i att vara mer spontan och att ta min utbrändhet på allvar. Usch att inte alltid vara perfekt ;D
   Nu önskar jag dig ett fint veckolsut. Värmen fortsätter. Ljus och pynt får verkligen lysa upp nu när snön lyser med sin frånvaro...

   Stor kram till den som vill!
 
   Med ett julkalendrigt och gemenskapligt rungande avrundar jag dagens inlägg med ett varmt

   HajHaj!

Labels: , , , , , , , , , , , , , ,