I en anda av Nyår har jag faktiskt satt upp mål för 2014 (i alla fall första halvåret). Gott Nytt Halvår! Jag ska göra familjen till prio denna tid. Det handlar om hälsofrågor i alla läger. Mamma blir allt friskare men det går i vågor med hennes tålamod. Jag har två nära släktingar som är riktigt krassliga och jag behöver ta ställning till hur jag kan finnas för dom. På hemmaplan är det den ständigt närvarande matfrågan och nu är det förnyade löften om sockerintagen.
Den stora nyheten är dock att jag vilar mitt gymkort och skriver in mig på ett nytt gym där Krillet och jag ska träna tillsammans. Heliga frikadeller och deras makaroner!!! Jag kommer att få vara robotmamman som inte är programmerad för att ta åt mig av barnets skäll och undanflykter för nu blir det bootcamp och det är inte populärt!
Där här målet är i och för sig ett årligt (egentligen femårigt men säg inte det så barnet hör). Tills det lilla livet blir myndig ska hon träna med sin grymma (alltså hänsynlöst råa inte betydelsen coola) mamma. Om hon inte hittar en kompis som har samma möjlighet till träningstider och intressen innan dess. Hon är låst med sina musik- och teaterlektioner och det ska hon fortsätta att hålla på med så jag får ta ansvaret att bli det stackars, stackars Krillets PT Mooahahaaa!!! :-d Smaka på den du!
Sen har vi studietekniksåret som också är i sin linda. Det blir mycket med skolarbetstimmen som ska nötas in. Tidigare har det räckt med hennes egen insats men nu blir det att jag ska sitta med och vi ska få in rutinerna på att hålla skolarbetet uppdaterat dagligen. Så mitt schema kommer att handla om att stötta Krillet mer än någonsin och det är med blandade känslor, det känns som att mitt eget liv får ta paus men det är bara en känsla inte sanningen - att vara förälder är en stor del av mitt liv ju! Med rutiner på att vila, fokus på belöningen samt mycket stort fokus på dövörat kommer det att gå! ;)
Märklig 1800-talskänsla att bli som en liten hemmafru... Det som klingar illa i det får jag försöka vända till att se som en ynnest och en otrolig gåva som jag kan ge Krillet i hennes liv och utveckling. Även fast insikten om rikedomen i den gåvan bara enkelriktad än så länge ;)
Kära läsare - jag önskar dig en härlig första 2014-helg. Allt gott med mindre mat och godis än någonsin tidigare det här året.
Stor kram till den som vill!
Med ett årsfärskt basunernade avrundar jag inlägget med ett fokuserat, tacksamt och hoppfullt
HajHaj!
Labels: dotter, Familj, Förälder, Jag ville bara dansa, Lotten, Lotten Säfström, Mamma, När börjar egentligen dansen, Nu har dansen börjat, Nykter, Säfström, Tacksamhet