Thursday, 11 September 2014

Gap och skrik och hög musik! Rena vräkningspoesin då det begav sig.

   Hm. Ringa eller inte ringa. 02:36 när dom bara ökar balkongfesten och jag plötsligt känner mig nähä-nu-går-det-inte-att-somna-om-pigg, då ger jag upp och lyfter luren. Ringer samtidigt som en annan granne gapar på dom från sitt fönster att "Stäng fönstret för hel-ete". Hjälper föga då dom antagligen inte hör honom.
   Vi bor på en mycket lugn gård i centrala Malmö men ibland händer det att någon tappar fattningen totalt. Måste vara nyinflyttade... Pust. En gång är ingen gång om dom nu lyssnar på Securitas när dom kommer. Saken är att jag inte kommer in i den porten annars hade jag kunnat ringa på och säga ifrån, men näej kanske inte så smart - oregerliga alkoholpåverkade personer är inte kul att hamna i klinch med.

   Jag blev själv vräkt från en andrahandslägenhet en gång på grund av total hänsynslöshet. I min värld fanns det inte att andra människor hade liv och sovrutiner. Att deras dag helst började med att vara utsövda inför arbetsdagens utmaningar var inget jag brydde mig om eller ens förstod innebörden av under den perioden av mitt missbruk.
   "Gap och skrik och hög musik" - så formulerades värdens motivering och ut åkte jag, antagligen lägenhetens förstahandskontrakts innehavare också. men det minns jag faktiskt inte... Usch så hänsynslöst!
   Idag kan jag inte ens fatta att det var jag som resonerade så, eller snarare - inte resonerade alls över huvudtaget. Ingen rim och reson i den verklighetsfrånvända Lotten.
   Tack och lov att folk satte gränser i alla fall. Jag minns att det sved innerst inne. Ett obehag av att exkluderas så tvärt från normala sammanhang. Jag ältade den där ramsan "gap och skrik och hög musik" i många skrål och vrål sammanhang genom tiderna och alltid med en bitter ton bakom min nonchalanta attityd av nevermind.
   Men den satt där den skulle. Den markeringen blev en av byggstenarna som gjorde att jag till slut valde det här livet - livet med andra, livet i gemenskap.
   Tack och lov för människorna med modet att sätta stopp för mig i min frammarsch - ni hjälpte er och era nära genom era gränssättningar men ännu mer visade ni mig vägen mot vad som är ett sunt sätt att leva!

   Så, jo, att ringa eller inte ringa känns inte så svårt sett ur dom perspektiven.

   På måndag bär det av till Cypern. En soloresa! Krillet ska bo med Älsklingen och vara mycket med hans mamma.
   Jag ska bara inte vara med någon och bara göra precis vad som faller mig in -
   inom ramarna då ja ;)
Det satt långt inne att ta beslutet att unna mig detta men nu är det gjort. Sista minuten, perfekt pris, ser ut att bli fint väder, handbagage med nyinköpta flaskor för vätskor - man får ta med upp till en liter i behållare förseglade i tättslutande påse - allt inköpt på C. Olsson. När Krillet varit med har vi alltid checkat in en väska med allt sånt men nu kändes det onödigt. En vecka klarar jag med ett par shorts, en kvällsklänning, strandbok, bikine, cyklop o snorkel samt datorn.
   Dööökul/skönt/overkligt slappt ska det bli! Samtidigt ska jag landa och smälta mycket som hänt det senaste året. Cypern var min mammas favorit-ö. Jag kan ana hennes hand i den otroligt förmånliga restresa jag fick tag i.
   Ja, det kommer nog ett litet inlägg därifrån med.

   Kära läsare! Jag önskar dig en härlig helg i dessa rutinlunkande tider. Det finns en härlig charm med höst och invanda mönster.

   Med ett rungande som viskas genom ettor och nollor fick jag precis veta att dessa festprissar totalt nonchalerar den stackars väktaren och sina stackars grannar så det lär sluta med en ny hyresgäst här snart... Det får bli en zombiedag imorgon för några av oss Malmöbor då och med det hälsar jag hjärtligt och nattsuddigt

   HajHaj!


 

No comments:

Post a Comment