Thursday, 27 November 2014

Jaha ja, alkoholen målad in i ett hörn - då var både jag och uppdragsgivarna nöjda då. Tacksam!

   Det har varit en givande höst. Jag ser framför mig att mamma tittar in från sin himmel och kollar så att jag sköter mig, inte lägger mig platt fall utan fortsätter i den takt jag kan med branden som laddar min glödtråd.  Men jag saknar henne enormt! I början grät jag dagligen och under den sista tiden mer sällan men nu jag gråter ibland i sömnen. I drömmen kommer jag henne så nära.
 
   Gjorde den sista inbokade föreläsningsturnén i Skellefteå och Umeå nu i veckan. Det var verkligen fint och med starka diskussioner. Västerbottens Läns Nykterhetsförbund - se artikel och filmsnutt med min föreläsning - gå in under fliken 'Press och film', IOGT-NTO Västerbotten och NBV Norr var arrangörer. Mycket trevligt och väldigt engagerade människor. Inspirerande!

   Sedan var jag på besök på Bakfickan i Umeå. En kamratstödsförening som verkligen brinner och där pratar vi om massor med glödtrådar!!! Folk i kommunen som glöder bidrar också enormt mycket med mat från varuhus, elektronik, ja, det är svårt att beskriva. Jag blev väldigt värmd av att se detta. Gå in och läs vetja.

   Här har jag gått på sparlåga länge. Sen innan sommaren. Trots att jag återhämtat mig disciplinerat varje dag har det här året tagit ut sin rätt. När jag föreläste klart i Umeå i tisdags hann jag bara in på hotellet när det slog till. Så jag har haft 39C feber och är fortfarande krasslig. Det blev en kraftig signal till mig att varva ner ännu mer.
   Det här med mitt utmattningssyndrom, utbrändheten, är verkligen ett sorgligt tillstånd. Den har jag mycket känslomässigt att gå igenom med utöver den här sorgeprocessen för mamma.

   Kära läsare, vill önska dig en skön helg. Vila, pynt och innemys och jag hoppas du hyser planer på en närvarande Vit Jul.

   Det blev en kortisblogg. Har inte den ork jag skulle önska just nu. En sak vill jag i alla fall berätta gällande en fråga jag fick av en läkare uppe i Umeå.
   Han undrade hur jag såg på alkoholens effekt på det sociala livet, om det blev lättare med kommunikationen människor emellan.
   Jag kunde ju bara svara att med en drog i sammanhanget finns det ju aldrig någon som helst reell kommunikation.
   Jag svarade att den subjektiva, personliga, upplevelsen av att bli mer frispråkig och avslappnad ökar men någon verklig kontakt uppnås inte drogpåverkade människor emellan. Alla är ju i sitt eget rus - inte i varandras.
   Det blev en givande stund efter det.
   Per definition är alkohol en drog och det är märkligt att vi tror att den skulle ha mindre socialt hämmande effekt än t.ex. heroin eller marijuana.
   Det personliga uttrycket och den personliga utvecklingen hämmas enormt av alkohol. Det finns inget socialt eller kulturellt med det, snarare är användandet av alkohol en ovana. Bevisligen också en mycket farlig sådan.
   Det är en drog. Kan en person vara ärlig med det så tror jag att ruset kan bli vad personen betalat för och ingen inbillad euforisk kontakt - det sker per definition inte någon som helst sund kommunikation för någon människa under drogpåverkan.
   Häpp!

   Med en gosig adventskram doftande av pepparkakor nedsköljda med mjölk och massor med framför TV:n njutande av LOKAs Vintervatten rungar jag nu av med ett löfte om att återkomma snart med lite mer tankar om livet på livets villkor samt svidande fakta om den onödigt flödande ovanan av drogen alkohol och dess effekter vid intag.
   Det är riktigt gött att leva RAW! ;) Även genom feberslöjors dimma - RungRung

   HajHaj!
 

No comments:

Post a Comment