Det går att höra tåget från mitt hem men bara på nätterna. Då ligger resten av staden stilla och det blir märkbart hur tyst det är. Jag har satt mig för att skriva en stund då sömnen gett sig av. Det händer då och då och jag har läst mig till att det är bättre att kliva upp i såna lägen. Ligga kvar och göra sängen till en plats för vrid, vänd och ältande om att somna är onödigt. Sängen ska vara en plats för vila. Så här sitter jag nu och låter tågen susa förbi mitt underbara Malmö.
Dalarna i mitt hjärta. Det var skönt att hälsa på och bli påhälsad av min underbara släkt och vänner, att ladda batterierna, njuta av Krillets mysiga sällskap och få andas skog (även om det inte blev så mycket promenader i "vår" töandet).
Vi ska upp i sommar igen. Ser verkligen fram mot det.
Det blir fina veckor framöver med hemmavarande, skötande om tillfrisknandet och familjen. Min Älskling hade saknat oss, liksom vi honom. Att vara särbo har sina fördelar men när jag reser norröver så är det ändå så att det blir mycket mer påtagligt när han inte ligger bredvid, det blir på ett helt annat sätt än när det är tomt i sängen bredvid här hemma. Fint att vara nära...
Hemma och vårstädat samt ommöblerat i mitt lilla kontor. Det kanske är därför jag inte ville sova! Måste få njuta av det här sköna utrymmet ;)
Kära läsare en kortisblogg idag. Jag önskar dig en fin vecka. För tidigt att ropa vår men ljuset kryper in i landet och det spritter i ut och gå tårna.
Med ett varmt och suddigt rungande avslutar nattens blogginlägg -
HajHaj!