Sitter i Göteborg och funderar över "arvsynden". Tungt ord. Viktig reflektion. Det slog mig bara härom veckan att jag faktiskt är barnbarn till alkoholist och till annan dysfunktion. Innebörden blir ju att mina föräldrar inte fick den uppfostran och uppmärksamhet de borde fått. Hur många barn och barnbarn och barnbarnsbarn har fått det tänker jag då.
Det är bara 100 år sedan Freud släppte sin första bok om drömtydning och vi är verkligen noviser inom områden av känslomässig utveckling och störningar, likaså om mental skörhet.
Ännu mer noviser är vi på att lägga fokus på vad som faktiskt stärker oss. Det här området är väldigt, väldigt nytt och oavsett hur lång utbildning de "professionella" inom de psykiska och känslomässiga sjukdomarna har så är vi bara i allra första början av förståelse.
Att ha självinsikt i om hur lite vi egentligen vet som ett ständigt fokus skulle ge oss ett mycket mer öppet sinne. Det skulle göra att vi förstår mer.
Det enda vi borde titta till i det här skedet av utvecklandet av denna kunskap är vilka metoder som visat sig ha en utbredd positiv verkan. Alltså de metoder med ett attraktivt tillfrisknande och med minst negativa biverkningar.
Det är en spännande resa vi gör och världen kommer att förändras tack vare att vi gör den.
Det finns grupper som kommunerna tillhandahåller där barn som växer upp med känslomässigt handikappade föräldrar kan gå för att lära sig om integritet, handskas och identifiera vad man känner, respekt för andra och så vidare. Ett exempel - Barngruppen Blåvinge i Simrishamns kommun och ett reportage om en av grupperna i Malmö.
Denna utbildning borde alla barn få ta del av som en del av skolplanen. Att lära sig dessa verktyg i att vara människa är det tyvärr väldigt, väldigt få barn som får med sig hemifrån men är en väldigt, väldigt viktig del i att kunna få leva ett rikt liv och även för att bli en sund kugge i utvecklingen mot en bättre värld!
I Göteborg, då änna. Jag vet inte hur länge jag kommer att vara här uppe men det finns en hel del att göra. Jag ska besöka NBV Väst och göra en hel del familjegräjjor. Det är dags att besöka minneslunden för mamma också. Det blir fina dagar med många järn i elden i makligt tempo.
Kära läsare. Jag önskar dig en fin vecka i vårens tecken. Nu ljusnar det och vi halvvägs till midsommar. Varje sekund av ljus lovar värme och grönska. Det känns hoppfullt!
Med en positiv västkustsk käckhet rungar jag nu av dagens inlägg med ett blommigt
HajHaj!Labels: Familj, Förälder, Jag ville bara dansa, Känslomässig, Lotten, Missbruk, NBV Väst, Nu har dansen börjat, Säfström, Tillfrisknande, Vuxet barn