Kära läsare det här var nog det längsta uppehållet jag haft i bloggandet sen jag startade.
Vilken nostalgitripp jag har haft nu på morgonen med att titta tillbaka till mitt allra första blogginlägg i juli 2011 :)
Det var innan Krillet fyllde tvåsiffrigt, innan Älsklingen och innan "Jag ville bara dansa" hade flyttat hemifrån. Det var tider med min mamma fortfarande bara ett telefonsamtal bort...
Uppehållet har varit både välbehövligt men också naturligt. Jag har haft saker i mitt liv som jag inte vill blogga om, saker som är för personliga plus att jag har varit väldigt utmattad sen dessa tuffa 18 månader sedan mamma blev sjuk.
Då, när mamma började sin resa inom onkologin, bara dagar innan vi skulle få veta att hon fått cancer, hade jag precis sagt till mig själv att det skulle bli familjens år.
Jag var redan då utmattad från det enorma ståhejet det blivit kring mina böcker - något jag aldrig kunnat förutse.
(Tack Maria Bielke von Sydow som förvarnat mig att jag kanske borde "förbereda mig på succé". Jag tänkte att hon gick lite väl till överdrift men när jag nu ser tillbaka på förloppet så kan jag se att det blev ett väldans hallå och det har ju bara börjat som jag ser det. Att skriva är helt underbart - när orken finns.)
Ja, det blev väl en inte så kryptisk titel när jag fått förklara mig. Att vara lite offentlig är ett evigt vägande av integritet, även med min lilla blogg mätt. Sedan böckerna "Jag ville bara dansa" och "Nu har dansen börjat" samt mina föreläsningar + att jag också har alkoholutbildningsdagar som jag nu hållit piloten för med personalen på NBV Skåne - ja, det blir en hel del strålkastare ändå.
Integriteten är väldigt viktig både för min familj men också för min personliga sfärs skull.
I mina böcker har jag utelämnat sånt som jag inte ansett har med beroendesjukdomen att göra till exempel. Att hänga ut råa detaljer från missbruksåren, eller uppväxtens många krokiga vansinnesfärder. Sen har jag nutidens intriger och förlopp i vardagens här och nu när den bjuder på händelser som är mina och våra i den närmaste kretsen - det har aldrig varit mitt mål att hänga ut sånt i offentligheten.
Visst finns det saker som är viktiga för mig och som tangerar på integritetens hårfina linje och som vägt över och hamnat på pränt. Då har det alltid funnits en tanke bakom, en inre röst som manat på om vikten av att berätta.
Sen finns det saker som det är oerhört viktigt att jag håller inom integritetens kärleksfulla gräns. Som den sista tiden...
Det har varit händelser i familjen som tagit mig på en inre resa.
Det har varit kraftiga beslut i hur neddraget mitt tempo måste vara.
Förberedelser inför pilottillfället med min nya alkoholutbildingsdag - "Den hämmande alkoholen".
Det har varit frågor om Krillet, såsom det alltid är med att vara förälder.
Det har varit andra saker som jag behövt ta ställning till - bland annat tiggeri-, turist- och/eller EU-medborgarfrågan, som är på var medborgares hjärna just nu och vilket länderna i övriga Europa haft på tapeten under ett årtionde före oss - jag har sökt mycket i media både inrikes och utrikes och kommit fram till min ståndpunkt i frågan om att ge eller inte ge, samt diskuterat med mina närmsta och tagit reda på saker genom att kommunicera med våra politiker genom FaceBook och mail.
Sammantaget har det varit min utbrändhet och mitt privatliv som satt stopp för min aktivitet här på "Dansa från tårna".
Jag får ta nya tag från och med nu. Sätta upp en ny bloggdag. Måndagar ligger högt på den listan nu då jag precis bytt tvättdag - allt behöver vara sparsamt och inrutat med väldigt, väldigt väl tilltagna marginaler i livet som utbränd...
Tack och lov att jag alltid vet att det finns ljus i tunneln. Att ni i min omvärld alltid finns där när röran rett ut sig och jag kan sträcka på mig utvilad och ta nya tag.
Kära läsare! Jag önskar dig en fin påskvecka. Det är en ljusare tid nu och plantering ligger i luften. I vårt hem har det nu kikat upp mini-solrosor, lukta-gott växters första små blad och kastanjen i uterummet knoppar som tusan. Mums för våren!
Med ett ljusgrönt och vårfärgat avrundande av dagens blogginlägg rungar jag tacksamt av med ett hopp om att snart vara tillbaka och STOR kram till den som vill :)
HajHaj!
Labels: Alkoholutbildningsdag, Beroendesjukdom, Förälder, Föreläsning, Jag ville bara dansa, Lotten Säfström, Malmö Stad, Mamma, NBV Skåne, Nu har dansen börjat, Statistik alkohol, Tillfrisknande, Utbrändhet