Vårtjutet är nära! Fina gräjjor! I Malmö har vi haft en oerhört mild vinter även om den var ovanligt mulen från november in i januari, men nu är vi tillbaka som Sveriges soligaste storstad. Häpp! Det här är min årstid - jag är född i maj så nu sprudlar både jag och naturen ;)
Jag bloggar sporadiskt och när orken finns från och med nu. Det är precis som att jag sakta, sakta lär mig hur himla sparsam jag måste vara och att vara lyhörd för min energinivå är A och O. Tänk att sånt här kommer naturligt för de flesta. När jag blev med Älsklingen så hade jag fortfarande inte accepterat min utbrändhet. Jag återhämtade mig varje dag men ofta jag "tyckte" att jag skulle det - nu återhämtar jag mig på daglig basis också men innan energin är skrikande låg.
Ja, som jag brukar säga om detta - ett mycket märkligt tillstånd. Sorgen finns där hela tiden. Det är ju aldrig så att jag har helg eller semester. Varje dag är lika begränsande. Tack och lov att jag lär mig lyssna bättre även jag fortfarande(!!!) tror att jag ska kunna lägga in rutinmässigt återkommande saker. Till exempel skrev jag i förra bloggen att nu minsann ska jag ha bloggdag på måndagar. Hände det? Nä... Det finns inte på kartan och från och med nu, för första gången sen jag började blogga, kommer jag att släppa det tryck jag satt på mig själv och som jag slår ner på mig själv för att jag inte klarar. Förstå att en halvtimme inte ska kunna schemaläggas... Bläää! Men det är ett faktum.
Nä, nu blir jag ledsen så då byter vi samtalsämne - jag gråter tillräckligt för detta ändå! Häpp!
Livet bjuder annars på mycket fint just nu. Krillet går in i sina tonår med stormande steg och utrop - spännande att vara förälder till en hormongiftad individ. Jag är tacksam att jag har detta faktum i bakhuvet och låter henne gapa av sig (till en viss gräns) utan att ta det personligt. Det är hon som går igenom en omvälvande del av sitt liv och jag ska bara se till att hon sover ordentligt, äter, dricker, får frisk luft och går till skolan. Hon är verkligen det finaste som finns :)
Älsklingen kommer sakta in i sitt jobb som verksamhetsansvarig på K.R.I.S. i Malmö och det gör honom till en man! Ibland blir jag rosenrasande på hur staten behandlar egna småföretagare och som han hade en taxirörelse. Taxi är att köra ett par lyxresor i veckan, någon enstaka fylletransport men annars är det en samhällstjänst för tusan! Färdtjänst, särskolebarn och sjukresor utgör absoluta merparten av en chaufförs körningar... Sen låter man en sådan tjänst gå under upphandlingskonkurrens... Fy skäms på sig staten.
Älsklingen hade sitt ideella engagemang att tack för att han fick det här jobbet och han stortrivs. Tacksam för hans och vår skull - när vi träffas har han energi över idag.
Kära läsare! Vi ses när vi ses. Jag önskar dig en skön vecka med mycket frisk luft och lugna andetag!
Idag blev det inte mycket om alkohol även fast det fortfarande är vår utan konkurrens farligaste drog -
Märkligt att den är laglig...
STOR kram till den som vill!
Med en färgrikt, nyutslaget blommigt doftande hälsning avrundar jag dagens inlägg med ett hjärtligt
HajHaj!
Labels: Alkohol, dotter, Förälder, Förlovad, Jag ville bara dansa, Lotten, Lotten Säfström, Mamma, Medberoende, Nu har dansen börjat, Säfström, Tacksamhet, Utbrändhet
