Att vara liten är en enorm uppgift.

Att vara liten är enormt.
En uppgift som växer med åren.

Att vara liten är tufft.
Okända marker som bara blir större med tiden.

Att vara liten är underbart fint.
När kärleken, stödet och acceptansen tas på allvar och ges medvetet och frivilligt av vuxenvärlden.
Allt för att ge barnen en stadig grund. En stabil plattform för att leva ett liv.

Vi som är stora idag har fått lära oss det som våra föräldrar och vuxna lärde
av sina föräldrar och vuxna
och som deras föräldrar lärde sig av deras föräldrar och vuxna och så har det alltid varit.

Tänk i vissa familjer skulle barn bara vara tysta och lyda.
I vissa familjer pratades det bara om de vuxnas intressen.
I andra familjer var ilska och nedlåtande kommentarer de nedärvda kommunikationsmönstren.

Vi är nybörjare i konstruktiv beteendevetenskap -
beteenden som gynnar
oss människors och vår världs samlevnad, framtid och tillväxt.

För mitt barn önskar jag en ny grund än den som är nedärvd sedan millennium i våra släktled.
För det lilla barn som en gång var jag skapar jag idag också en ny grund.
Jag läste någonstans att det aldrig är försent att ha en bra barndom -
det går alltid att lära mitt inre barn att skratta, leka och vara busigt.
Att gråta, att få vara rädd och att vägra.

Min mamma och pappa har också visat
att det går att ändra släktled av vanor och ovanor.
De är en inspiration för mig.

Min son är en inspiration för mig.
Du är en inspiration för mig, kära läsare.
Jag är till och med en inspiration för mig
när jag vågar inspireras
och söker modet
att våga göra nya och annorlunda saker.

Det här med att leva, ja, det gör vi tillsammans!

KramKram och fina helger framöver!